Positiva signaler igen

Snart får riksdagen bita i det uppmärksammade medborgarinitiativet om att slopa den obligatoriska undervisningen i svenska. De sansade krafterna inom politiken har hoppats på en uttömmande och saklig debatt, men ämnet är så känsligt att diskussionen i riksdagen kan spåra ur på samma sätt som den gör då svenskan luftas i mindre ordnade forum.
Det är svårt att bedöma vilket slutresultatet blir ifall initiativet kommer ända till omröstning.
En färsk enkät som Yle Nyheter låtit göra visar i varje fall att många riksdagsledamöter ställer sig mer positiva till svenskan som obligatoriskt skolämne än de gjorde innan valet år 2011. Av de 130 ledamöter som deltog har i dag 43 en positivare inställning till skolsvenskan, medan endast 8 ledamöter har en negativare hållning än tidigare.

Paavo Lipponen, som konsekvent och orubbligt försvarar svenskans ställning i olika sammanhang, säger sig vara lättad över den mer välvilliga attityden i riksdagen. Lipponen leder bland annat delegationen för nätverket Svenska nu.
I Yles Ammu-tv i onsdags uttalade han sina farhågor om att språkkunskaperna överlag minskar i Finland och att också de sociala klyftorna riskerar att växa ifall endast en del av alla elever läser svenska i skolan.
I den enkät som Yle Nyheter gjorde i somras bland 1 000 finländare svarade två tredjedelar att skolsvenskan borde vara frivillig. Möjligen är det majoritetens åsikt. De som samlade in namn för det nämnda medborgarinitiativet tvingades i varje fall stå i rejält för att i tid få ihop den behövliga mängden underskrifter. Någon namnlavin blev det inte fråga om, i motsats till insamlingen för initiativet om könsneutrala äktenskap.

I veckan släppte Helsingin Sanomat-journalisten Saska Saarikoski upp en försöksballong med positivt innehåll. I en kolumn i sin tidning föreslog han att Svenska dagen kunde göras till en glad fest i hela landet.
"Låt oss hitta på skojiga saker i skolorna, på jobben, på gatorna, var som helst. Vi fyller den gråa hösten med lite toner i dur. Vi prövar på att tala svenska ens under en dag – just så bra eller så dåligt som vi kan", skrev han, här i fri översättning.
Det är möjligt att 6 november redan i år blir en festdag som får mer folk på fötter än tidigare, åtminstone i Helsingfors. På nätet har Saarikoskis kolumn förstås samlat en mängd magsura kommentarer, men den har också bemötts positivt. Hjul har satts i rullning.

På många håll firas Svenska dagen fortfarande mer traditionellt med tal, musik och sång. Den formen ska få finnas kvar. Visst måste dagen få innehålla också ett stänk av högtidlighet.
Men firandet har redan under en längre tid utvecklats i en gladare riktning och programmet har blivit mer varierande. Dagen belastas ju inte av ett obligatoriskt formulär som måste följas, utan tillåter nästan vad som helst.
Till exempel har den yngre generationen sedan några decennier bakåt samlats till fester under benämningen Svenska natten.
Folktinget som hållit i trådarna för de större tillställningarna har gärna experimenterat med upplägget och slängt in både kända och okända förmågor för att binda publiken. Dagen har redan vuxit till Svenska veckan med program på ett dussin orter.

I onsdagens Borgåbladet påpekar ledarskribenten Jan-Erik Andelin att Svenska dagen belastas av sin koppling till Gustav II Adolf och erövringstågen i Tyskland på 1600-talet. Det är alldeles riktigt att kungens död den 6 november (1632) under slaget vid Lützen inte är någon lycklig dag att hänga upp en glad fest på.
Andelin förslår i stället att Tove Janssons födelsedag den 9 augusti blir nytt datum för festligheterna, som då kunde få en somrigare och gladare inramning.
Det är ändå en onödig operation. I sammanhanget har nog den krigiska kungens minne skingrats likt krutröken på slagfältet. Dagen har sedan länge mutat in sin plats i kalendern och kan också i fortsättningen fungera som en vitaminkick under hösten, utan större konkurrens av andra evenemang.
Andelin är ändå inne på rätt spår då han vill att festen ytterligare piffas upp. Ännu mera glädje förstör inget. Inte heller om fler upplever dagen som jättekiva, för att låna Saarikoski.