Farlig väg

Men av någon orsak har den inte samma tyngd i den statliga vägpolitiken som vägar närmare Helsingfors. Ringvägsnätverket runt huvudstadsregionen är ett ständigt pågående utbyggnads- och förbättringsprojekt, knappt hundra kilometer mot väster och nordväst blir resurserna njuggare.
Visst, trafiktätheten är större i huvudstadsregionen. Men satsningar på 25:an är mindre kostnadskrävande än de massiva projekten på ringvägarna. Men de är ändå tillräckligt dyra för att kräva finansiering utöver de normala väganslagen, och för att nå därhän behövs politiska beslut.

Kommuner och regionala intressebevakare gör regelbundet sina uppvaktningar och propåer till vägmyndigheterna, som i sin tur medger att förbättringar har planerats ända sedan början av 1990-talet, men aldrig verkställts.
En del har ändå hänt i regionen, avsnittet mellan Hangö och Ekenäs förbättrades för några år sedan, och motorvägsförlängningen av stamväg 51 mellan Kyrkslätt och Esbo blev färdig i förtid.
Nu är det Västra Nylands handelskammare som oroas av den färska olycksstatistiken på riksväg 25 och planerar att tillsammans med kommunerna uppvakta NTM-centralen för att lägga större tryck under kraven på förbättringar.

Planer finns, i fjol presenterades ett ambitiöst program för att förbättra säkerheten mellan Horsbäck och Åsenby med bland annat omkörningsfiler och mitträcken och utbyggnad av det befintliga parallella vägnätet.
För några år sedan inträffade inom kort tid tre allvarliga olyckor mellan Horsbäck och Ekenäs, i två av dem omkom sammanlagt tre personer.
Efter det sänktes hastigheten, vilket underströks av en strategiskt placerad fartkamera, och en farlig vänstersväng förbjöds.

Nu har Västra Nylands räddningsverk tagit fram statistik som visar att trafiksäkerheten på riksväg 25 är sämre än genomsnittet för riksvägar. Risken att skadas är 1,4 gånger större och risken att dö i en olycka är dubbelt så hög som genomsnittet.
Det farligaste avsnittet är en 30 kilometer lång sträcka från Mjölbolsta till Lojo, där sju personer har omkommit under perioden januari 2011 – mars 2013.
Ett iögonenfallande drag är att påfallande många dödsolyckor utgörs av kollisioner mellan en långtradare och en personbil.
Mönstret kan tyda på självmord, och som Olli Ryhänen vid räddningsverket konstaterar, det går inte att förhindra sådana med hjälp av infrastruktur.

Men det betyder naturligtvis inte att vägförbättringarna skulle vara mindre angelägna. Sträckan är besvärlig, med kurvor, många anslutningar, höjdskillnader, dålig belysning och tung trafik.
Riksväg 25 är en av Nylands farligaste vägar, medger Marko Kelkka som är trafiksäkerhetsansvarig vid NTM-centralen. Men i samma andetag säger han att han inte vet när planerna kan förverkligas eftersom det inte finns pengar för ändamålet.
Pengar är en fråga om politiska prioriteringar. Infrastrukturinvesteringar finns högt på listan när regeringen funderar på satsningar som kan hjälpa upp sysselsättningen och få fart på ekonomin.
Nu är västra Nyland dessutom i den gynnsamma situationen att företrädare för de starkaste politiska krafterna i regionen sitter i samma regering.

Ihärdigt lobbande ledde till slut till att Hangövägen förbättrades och motorvägen förlängdes mot Kyrkslätt. Nu behövs det en likadan kraftsamling för följande del av riksväg 25.
Om man ser partitaktiskt på frågan borde de regionala riksdagsledamöterna från regeringspartierna ta initiativet. Om Sannfinländarna eller Centern föreslår pengar för väg 25, kan de utsätta hela regeringsblocket för samma försmädlighet som bland annat drabbade SFP i den förra regeringen. Då föreslog det dåvarande oppositionspartiet SDP anslag för stamväg 51, vilket nyländska SFP:are inte kunde stöda i regeringslojalitetens namn.