Två språk

Den visar att 63 procent av finländarna vill att svenskan ska bli frivillig.
Att en klar majoritet stöder valfriheten är väl inte så överraskande, valfrihet är överlag ett positivt laddat begrepp.
Och såtillvida har kampanjen mot svenskan varit framgångsrik att svenskan, och inget annat skolämne, utpekas som potentiellt onödigt. Suomalaisuuden liitto borde nog ge en utmärkelse åt den som kläckte uttrycket "pakkoruotsi", tvångssvenska.

Grundskolan ska bland annat ge kunskap och färdigheter som behövs för att kunna fungera i samhället. Att låta eleverna – oberoende av var de är bosatta – möta landets andra officiella språk är en viktig del av grundskolans allmänbildande uppgift, och har varit det ända sedan grundskolan infördes för cirka 40 år sedan.
Motståndarna till den obligatoriska svenskan påstår gärna att den är en relativt ung företeelse.
Men som historikern Henry Rask påpekade i ett inlägg i Hufvudstadsbladet tidigare den här månaden: i de finska läroverken, (mellanskola och gymnasium) läste man alltid svenska som obligatoriskt första språk. När grundskolan infördes ingick svenskan (och finskan) i den kunskapsbas som alla skulle bli delaktiga av, grundskolan var bland mycket annat ett jämställdhetsprojekt.

Yles mätning visar några intressanta skillnader i inställningen till svenskan när det gäller partiståndpunkt, utbildning och ekonomisk ställning.
Av dem som har grund- folk- eller mellanskola bakom sig vill 74 procent göra svenskan frivillig, men bland gymnasie- och universitetsutbildade är andelen 46 – 47 procent.
Ser man till åldersfördelningen stöds frivillig svenska av 66 – 67 procent av dem som är 50 år och äldre,
I gruppen under 25 år stöds frivilligheten av 54 procent.
De som har de färskaste erfarenheterna av obligatorisk svenskundervisning verkar vara mest angelägna om att hålla kvar den.

Ser man till partisympatier har frivillig svenska det största stödet bland Sannfinländarna (76 procent) och Socialdemokraterna (73 procent). Det är bara SFP och De gröna som kan räkna med stöd för obligatorisk svenska hos en majoritet av sina sympatisörer.
SDP-anhängarnas njugga inställning förvånar partiordförande Jutta Urpilainen, enligt henne vill SDP att svenskan ska fortsätta att ha en stark ställning i Finland.
Det är sant att SDP traditionellt stöder svenskan, och Finlands svenska socialdemokrater är näst SFP den mest heltäckande politiska organisationen i Svenskfinland.
Men det var en socialdemokratisk undervisningsminister som drev igenom slopandet av den obligatoriska svenskan i studentexamen, en central orsak till att svenskans position har försvagats.

I söndagens Helsingin Sanomat argumenterar författaren Raija Oranen för frivillig och hennes kollega Juha Itkonen för obligatorisk svenska. Oranen anser att det är orimligt att fem miljoner finländare måste lära sig svenska för att kunna betjäna en sexprocentig minoritet.
Itkonen påpekar att de som aktivast motarbetar svenskan är samma kretsar som eftersträvar ett samhälle som är enspråkigt, kulturellt enhetligt och rensat från främmande element.
Obligatorisk svenska handlar inte om minoritetens rättigheter utan om majoritetens världsbild och möjligheter. Om vi finskspråkiga anser att man inte behöver kunna svenska över huvud taget blundar vi för vårt eget fosterland och vänder ryggen åt Norden, som vi också själva anser vara vår närmaste referensgrupp, skriver Itkonen.

Kunskaper i svenska behövs inte för att kunna "betjäna", och det är olyckligt att det här begreppet som för tankarna till herrskap och tjänstefolk har fått så stor tyngd i debatten.
Svenskan är en del av Finlands tvåspråkiga nationella identitet, och tvåspråkighet är en självklar rikedom och absolut inget samhällsproblem, skriver Juha Itkonen.
Det är lätt att instämma, på svenska och finska.