Fem målade naglar

Så fick då VM i friidrott i Moskva sin första synliga protest mot lagen som förbjuder "propaganda till minderåriga för icke traditionella sexuella läggningar."

Lagen är mycket diffus, vilket gör att den generellt kan kriminalisera allt som förknippas med homosexualitet. Redan begreppet "icke traditionella sexuella läggningar" är oklart, vem kan bestämma och veta vilka delar av människans sexuella beteendespektrum som är "traditionellt" och vad som inte är det?
Kan den ryska duman och det ryska domstolsväsendet göra den här distinktionen, på hela mänsklighetens vägnar?

Begreppet "propaganda till minderåriga" är lika diffust. Men att döma av den starka reaktionen på den svenska höjdhopparen Emma Green Tregaros regnbågsmålade naglar är det knappast långsökt att misstänka att en framgång för en öppet homosexuell idrottare kan klassas som "propaganda".

Emma Green Tregaro målade fem fingernaglar i regnbågens färger och sade att hon med det vill visa att idrott står för respekt och tolerans. Regnbågen är en symbol för hbt-rörelsen, som i sin tur står för allt som den ryska lagstiftaren innefattar i begreppet "icke traditionella sexuella läggningar."
Naglarna blev naturligtvis en internationell nyhet, men riktigt stor uppmärksamhet fick åsiktsyttringen först när VM-drottningen Jelena Isinbajeva tog ställning till den vid en internationell presskonferens. Jelena Isinbajevas seger i stavtävlingen var – om man inte ser tävlingarna med finländska spjutkastarglasögon – VM:s obestridliga höjdpunkt, åtminstone för den ryska publiken.
Hon har dessutom en stark officiell position inför vinter-OS i Sotji, som är president Vladimir Putins speciella skötebarn och som han har lagt ned mycket prestige på.
Det var alltså inte en idrottare som kommenterade en annan idrottare, Jelena Isinbajeva är nog så nära det officiella Rysslands röst som man kan vara.

Och hon skrädde inte orden. Emma Green Tregaros naglar var respektlösa mot Ryssland, Rysslands lagar och medborgare.
Vidare sade hon (enligt Dagens Nyheters referat) att "om vi tillåter folk att marknadsföra och göra det här på gatan, så är vi rädda för vår nation. Vi anser oss vara normala, pojkar lever med flickor, och flickor med pojkar. Vi har aldrig haft problem med sånt här förr, och vi vill inte ha det i framtiden".
Jelena Isinbajeva kan inte mena att homosexualitet inte skulle ha förekommit tidigare i Ryssland. Problemet, "sånt här", är alltså att man öppet visar och accepterar att den existerar.

Jelena Isinbajevas utspel väckte naturligtvis kritiska reaktioner, och i går gjorde hon en liten pudel och sade i ett uttalande att hon hade missförståtts, i själva verket är hon emot all diskriminering av homosexuella.
Men det var ju inte det saken gällde, lagen förbjuder inte homosexualitet som sådan, bara "propaganda".
Som till exempel ordet "pride" och regnbågens färger.
Isinbajeva gjorde precis det som förväntades av henne, hon visade att hon ställer upp för Ryssland och Putin, och försvarar sin nation.
Om man ser det i perspektivet av att rysk självkänsla såras av kritik från omvärlden har Jelena Isinbajevas hjältestatus bara vuxit.

Budskapet inför vinterns OS i Sotji blev också tydligt. Lagen gäller, och den gäller också utländska idrottare.
Det blir knappast något problem ur den olympiska rörelsens synpunkt, IOK är mycket lyhört inför värdländernas krav, så länge de ekonomiska villkoren uppfylls.
Den slitna regeln om att idrott och politik inte ska blandas ihop gäller fortfarande, och vid behov kan grundläggande mänskliga rättigheter hastigt klassas som olämplig politik som inte ska få störa de olympiska spelen.
Men det är synd att en av friidrottens mest lyskraftiga stjärnor gör sig till megafon för intolerans och unkna fördomar.