Får inte hända...

Landgången rasade inte, och ingen kom heller till skada.
Men ögonvittnen berättar för Iltalehti att det hördes ett par smällar, så bröts stålkonstruktioner löst från sina fästen och glasrutor gick sönder. Landgången hängde snett mot fartyget, panik uppstod bland passagerarna, en del försökte komma ombord, andra tog sig tillbaka mot terminalen.
Var och en som i trängsel har gått ombord på en Sverigebåt kan mycket väl föreställa sig vad som händer om stålväggar plötsligt ger vika och glasrutor kraschar.

Boijer-Svahnström har rätt, sådant får inte hända. Men det är bara det att det har hänt, två gånger tidigare denna sommar.
Inte riktigt samma sak, och inte på samma plats, men alla händelser har berört Viking, och i alla fall har passagerare utsatts för risker.
En händelse är en olycka, två kanske en olycklig slump. Men vad ska man tro om tre incidenter som måste klassas som allvarliga, trots att ingen har skadats?

I början av juli rasade en landgång vid kaj fyra – Ålands mest trafikerade kaj – i Västra hamnen i Mariehamn, strax efter att passagerare hade gått i land från Rosella. Reparationerna tar flera månader.
Ett par veckor senare var det dags igen, då rasade ett hängdäck, "bilhylla", på Rosella när det skulle firas ned.
"Det kunde ha gått fruktansvärt illa" sade en Vikinganställd till tidningen Åland. Ingen människa skadades, men ett antal bilar fick skador. Viking Lines vd Mikael Backman lovade att rederiet ska betala för skadorna på bilarna – som om det skulle finnas något alternativ. Vem annan skulle stå för följderna om rederiets materiel fallerar?
Johanna Boijer-Svahnström: "Det här ska inte få hända."
Undersökningarna har visat att en låsanordning hade brustit.
Den som minns Estoniakatastrofen och bogvisirets brustna låsanordning kan inte höra den här förklaringen utan en ilning av obehag.
Och nu då en landgång i Åbo.

Det finns knappast något samband mellan de här tre olyckorna, och så länge inget annat kommer fram kan man bara konstatera att Viking Line har varit extremt otursdrabbat. Passagerare och myndigheter måste kunna lita på att både rederi och hamnansvariga minutiöst följer säkerhetsbestämmelserna.
Terminalen i Mariehamn ägs av staden, Viking Line äger terminalen inklusive land- och matargångar i Åbo.
Enligt Viking hade hängdäcket på Rosella besiktigats tre gånger under senaste halvåret. Ändå rasade det, och rederiets operationsdirektör säger att man har gjort allt till punkt och pricka, och inte förstår vad som hände. Också landgången i Åbo hade inspekterats nyligen.

Rosella för svensk flagg, och därför är det de svenska myndigheternas ansvar att utreda olyckan. Men vid Statens haverikommission ansåg man att det inte är sannolikt att det blir någon utredning, "säkerhetsvinsterna" av en sådan bedömdes inte vara tillräckligt stora.
Men frågan är om det här är ett rimligt synsätt.
Om händelsen bedöms som en arbetsplatsolycka är företagets egen utredning kanske tillräcklig för de övervakande myndigheterna.
Men är en olycka av det här slaget i passagerarutrymmena en arbetsplatsolycka? Händelsen berör ju både de anställda och passagerarna.

Hur hade myndigheterna bedömt läget om det verkligen hade gått "fruktansvärt illa"?
Det är ingen tvekan om att haverikommissioner då hade trätt i funktion, noggranna utredningar och rapporter hade gjorts, och nya direktiv och säkerhetsbestämmelser hade så småningom utarbetats.
Nu blev det bara materiella skador, men borde inte tre incidenter inom några veckor vara tillräckligt för att väcka de ansvariga myndigheterna?
För säkerhets skull.