Behå och barn

Orsaken var en krönika i  GT av Frida Boisen där hon ifrågasatte en sexualisering av barn med vuxenattribut och om hennes 8-åriga dotter skulle få en behå. Krönikan ledde till en folkstorm och snart startade olika kampanjer och facebook-grupper utifrån devisen "Låt barn vara barn".
Klädföretagen anade oråd och meddelade att de inte säljer push-up-barnbehån utan underklädestoppar. Den som sett någon av dessa "toppar" har goda skäl att ifrågasätta deras påståenden.

Nu finns det verkligen andra barnfrågor i vårt samhälle som är betydligt viktigare än frågan om en åttaåring skall bära en push-up-behå eller inte. Dylika debatter har en tendens att bli förenklade. Men eftersom vi delvis blir våra kläder, så kan det vara bra att låta debatten stämma till lite djupare eftertanke. Inte minst för alla föräldrar som har barn i en tid där "alla andra får".
I alla tider har barn, och i synnerhet flickor, roat sig med att klä ut sig i damkläder och sminkat sig långt innan det kan tyckas vara nödvändigt, men då handlar det väl snarare om en tillfällig lek, där man försiktigt prövar gränserna för den värld man en dag kommer att träda in i på riktigt.

Behå-debatten kan man förstås välja att dra på munnen åt och avvisa som ett typiskt rikssvenskt fenomen. Men debatten går också hand i hand med en annan utveckling som sker parallellt i vårt samhälle som inte heller finländarna står utanför.
Medan det ännu fram till slutet av 1990-talet ansågs fullt normalt för småbarn att vistas på badstränder i Adamsdräkt, ser vi en utveckling som plötsligt går i en helt annan riktning. Nu skall också små barn kläs i en extra hud för att skyddas från farliga blickar.
Få föräldrar skulle längre komma på tanken att offentligt ställa ut fotografier av sina nakna spädbarn på skinnfällar. För några decennier sedan ansågs det vara fullt normalt.
Också på Facebook blir det alltmer sällsynt med semesterbilder av avklädda barn. På sajten Familjeliv är det till exempel inte tillåtet att lägga upp bilder på barn med avklädda underliv. Det visar på en sund insikt om de faror som faktiskt finns på nätet.

Samtidigt kan man känna en viss sorg långt därinne, i synnerhet om man är en produkt av 1970-talets mer frigjorda epok. Vad har hänt i vårt samhälle när de mest naturliga plötsligt blivit så onaturligt, samtidigt som småflickor inte skall få vara just småflickor.
Lyfter man upp fenomenet till en mer socialsamhällelig nivå kan det tyckas minst sagt ambivalent, när livet för övrigt levs allt mer genomskinligt. Utan skrupler blottar vi vårt inre och ställer gärna oss själva nakna i offentlighetens ljus, inte minst på olika sociala medieplattformer.

I dag skall barn tydligen inte längre få vara barn. Helst skall inte heller gamla människor få vara gamla. Utan också här sker det en tydligt centrering mot ett ungdomsideal där alla skall vara unga genast och hela tiden. Det hänger delvis ihop med behå-debatten och är knappast heller en utveckling som gynnar helheten.
Kan avsaknaden av ritualer när vi passerar olika naturliga stadier i livet vara en orsak till att vi förlorat förmågan till sunt tänkande och blivit lite vilsna på kuppen? En liten kvarleva vi har är konfirmationen och att "bli torr bakom örat". Andra kulturer gör tydligare markeringar där hela släkten involveras, till exempel när en kvinna skall kliva in i vuxenvärlden.

Att unga människor i dag rent fysiologiskt träder in i puberteten tidigare är ett fenomen som vi knappast kan göra något åt. Men att säga nej tack när en 8-åttaårig flicka på grund av marknadskrafternas intressen skall berövas sin alltför korta oskuldsfulla tid i livet är en lätt sak. Det är inte affärernas fel som säljer konstiga produkter. De är vi som köper dem som i så fall är konstiga.
I grunden handlar det ändå om mycket mera än några kupors varande eller icke vara. Det handlar om att i alla lägen våga stå upp för det som inte längre är självklart: barns rätt att få vara barn.