Varumärket Finland

Jorma Ollila, det moderna Nokias skapare, var väl Finlands främsta expert på att göra ett varumärke globalt känt. En annan medlem var Esko Aho, dåförtiden vice vd för Nokia.
Rapportens bärande tema var att Finland kan bli världens ledande problemlösare. Med hurtfrisk konsultjargong – rapporten skrevs inte delegationen utan av konsultbyrån Demos – talade man om hur passagerarna i ett flygplan får en orolig fråga, "finns det någon läkare ombord?". På samma sätt ska man runt om i världen fråga "finns det en finne i närheten" när svåra problem ska lösas.

Ollila och hans medarbetare slog fast att Finland är ett välfungerande samhälle där man pragmatiskt löser alla problem utan att hämmas av stela strukturer och rigida hierarkier.
Delegationen var frikostig med förnumstiga råd om hur varje finländare med sina egna handlingar ska främja Finlandsbilden. Det handlade om att gå ut och promenera och prata med någon ensam åldring, att inte slänga bort mat, att sluta använda flaskvatten och att ersätta parkeringsplatserna med levande natur.
Var världens snabbaste folk (MTV 3:s uppfattning om Finlandsbilden) då ska ställa sina bilar sades inte.

Rapporten kostade närmare en halv miljon euro, varav 150 000 gick till en brittisk konsult. Det var ju i alla fall billigare än den framtidsrapport för 700 000 euro som statsminister Jyrki Katainen beställde av filosofen Pekka Himanen.
Men vad hände sedan?
I stort sett ingenting, svarar två forskare, Katja Valaskivi och Seppo Rainisto, som har granskat resultatet av varumärkesgruppens arbete.

Ett av de viktigaste målen var att locka företag och investeringar till Finland. Men där är trenden den rakt motsatta, företagen lägger ned i stället för att investera. Ollila och Aho tyckte att Finland ska vara så attraktivt att man ute i världen tävlar om att få jobba i Finland eller för ett finländskt företag.
Håller tiotusentals bortsanerade Nokiaanställda med om sina tidigare chefers uppfattning? Tycker Stora Ensos anställda, och före detta anställda, var än de finns, att det är toppen att jobba för ett finländskägt storföretag?
Det blev inte så mycket kvar av de pompösa visionerna när de konfronterades med finanskrisens krassa verklighet.
Knappast tyckte Finlands kolleger i eurogruppen att det var fint att ha finländare till hands när Greklands skuldproblem måste hanteras. Och är det verkligen världens bästa problemlösare som fördomsfritt och resultatinriktat arbetar med finländarnas korta arbetslivskarriär?

Lanserandet av Finland som ett samhälle med högteknologisk spetskompetens som satsar på utbildning rimmar inte heller med verkligheten.
Utbildningens innehåll är det väl inget fel på, men landet uppvisar en häpnadsväckande inkompetens när det gäller någonting så relativt enkelt som att bygga skolhus som inte möglar.
Vad betyder det för varumärket om man sänder dem som imponeras av Finlands skolframgångar på studiebesök till exempel till Merituulen koulu i Ingå för att se hur en skola blir rivningsfärdig fem år efter att den totalrenoverades?
Varumärkesdelegationen stod ett steg på sidan om verkligheten när den önsketänkte om hur omvärlden ska se på Finland.
Den trodde att finländarna har en gemensam värdegrund som är öppen, tolerant och utåtriktad. Men en delegation med så här stor erfarenhet borde nog ha kunnat se de trender som ledde till Sannfinländarnas skrällseger i riksdagsvalet, som hölls fyra månader efter det att rapporten presenterades.

Sedan dess har samhällsklimatet blivit allt mera slutet, ogint och inåtvänt, och Nokias varumärke förknippas nu mest av allt med en företagsledning som inte hade en susning om vad som hände i världen utanför glas- och stålkomplexet i Kägelviken.
Kanske Pekka Himanen har bättre omvärldskontroll.