Motigt, motigare

Ekonomin dalar, i går kom Finansministeriet med sin prognos som visar att produktionen i år krymper med 0,4 procent. Så sent som i mars – då regeringen beslöt om riktlinjerna för återstoden av mandatperioden – trodde finansministeriet att det blir en liten tillväxt i år.
Ett av regeringens centrala beslut för att få fart på ekonomin var att genomföra en rejäl sänkning av företagsbeskattningen. Regeringen gjorde ingen hemlighet av att den hoppades att företagen skulle börja nyanställa i stället för att göra sig av med personal. Men det ser man inga spår av, snart sagt varje vecka kan man räkna in hundratals förlorade jobb. Skattesänkningen kan givetvis inte ha någon som helst inverkan på dagsläget i industrin, effekten är på sin höjd långsiktig, men i regeringens perspektiv ser det ändå ut som bristande samarbetsvilja från näringslivets sida.

Ett annat bakslag var att beslutet att hemligstämpla avtalen om säkerheter för Greklandsstödet inte hade juridisk täckning. Avtalen är komplexa och svårtolkade, och det blir allt svårare att tro att Finland tack vare dem har ett bättre utgångsläge än alla andra kreditgivare om Grekland ändå kollapsar. Ändå var det den bilden regeringen med finansministern i spetsen var mycket angelägen om att ge när avtalen ingicks.

Oflytet fortsatte på tisdagen, då riksdagens grundlagsutskott gav sitt betänkande om kommunreformen. Utskottet gav regeringen samma bakläxa som justitiekansler Jaakko Jonk­ka gjorde i april, social- och hälsovårdsreformen är så viktig att den måste vara klar innan kommunerna kan besluta om nya gränser.
Men regeringen har hela tiden sagt att kommunreformen ska genomföras före vårdreformen. Regeringen har också varit angelägen om att reformerna ska slås fast under den här valperioden.
Nu rubbades både tågordning och tidtabell, kommunerna måste få minst ett halvt år på sig efter det att vårdreformen är klar att bestämma vem de ska fusionsförhandla med. Det betyder att kommunerna inte kan lämna in några fusionsplaner före den första juli 2014, eftersom vårdreformen inte blir färdig till dess.
Det betyder också att riksdagsvalet våren 2015 redan gör sig gällande då de båda stora reformerna ska verkställas.

Vårdreformen blir dessutom en ännu större nöt att knäcka för grundlagsutskottet. Då handlar det om den fundamentala frågan om kommunernas självbestämmande och jämställdheten mellan medborgarna.
Vårdreformen betyder ju att kommunerna delas in i A- och B-lag, där B-kommunerna med färre än 20 000 invånare inte kan påverka sin vård och omsorg. Den kvistiga frågan för grundlagsutskottet blir då att ta ställning till om finländarna fortfarande är lika inför lagen, ifall invånarna i en kommun väljer fullmäktigerepresentanter som har markant mindre makt än grannkommunens fullmäktige.

Helsingin Sanomats färska partigallup bekräftar regeringens och regeringspartiernas motigheter. Samlingspartiet har för första gången sedan 2004 stannat under 20 procent i den här mätningen. Ännu i mars låg partiet på 21 procent, nu 19,1. Socialdemokraterna ligger på 16,8 procent.
Inom oppositionen är Centern nu störst, med 20,6 procent.

Centerns uppgång är remarkabel, under Juha Sipiläs ordförandetid har understödet vuxit med nästan fem procentenheter.
Det är naturligtvis en framgång för den tämligen okände Sipilä, men centerveteranen Seppo Kääriäinen betonar att Centerns framgångar till stor del beror på regeringens misslyckanden.
Jyrki Katainen och Jutta Urpilainen måste nu räkna med att missnöjet med regeringen kanaliseras till ett trovärdigt statministerparti.
Och Timo Soini fick ännu en komponent att väga in när han väljer mellan EU-parlamentet och nästa riksdagsval.
Sannfinländarna ser inte ut att kunna bli störst och få första chansen till statsministerskapet, det enda sättet för ett parti att ha full kontroll över sin regeringsmedverkan.