Stödpengar till företag

Regeringen har med sitt spetsprojekt ungdomsgarantin riktat ett åtgärdspaket för att under 25-åringar och 25–29-åringar som nyss blivit klara med sin utbildning ska få ett jobb eller en studieplats inom tre månader efter att de har registrerats som arbetslösa. Också en praktikplats, en plats på en arbetsverkstad eller möjlighet till rehabilitering duger.
Ungdomsgarantin trädde i kraft vid årsskiftet och i tisdags med fyra månaders facit på handen trädde arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) fram och gav en nedslående redogörelse för hur det har gått.
Av de unga under 25 år har 71,8 procent fått jobb eller studieplats inom tre månader. Av 25–29-åringarna med en färsk examen har 62,4 procent fått in en fot på arbetsmarknaden eller en ny studieplats.

Ungdomsarbetslösheten ökar med galopperande fart. I slutet av april i fjol var antalet arbetslösa under 25-åringar drygt 28 200 och ett år senare hade skaran vuxit till 34 800. Det är alltså 6 600 fler, eller mera än antalet invånare i Sjundeå. Också gruppen nyutexaminerade 25–29-åringar utan jobb har vuxit på ett år, från 1 925 till 2 644. De arbetslösa i de båda grupperna är alltså lika många som invånarna i Kyrkslätt, 37 500 personer.
Spetsprojektets ansvariga minister lhalainen tyckte sig se försiktiga tecken på att ungdomsarbetslösheten slutar att öka. Var och hur de kan skönjas är nog ett mysterium för den vanliga medborgaren – skarorna av unga arbetslösa växer och ungdomsgarantin når inte närmelsevis fram till dem alla.

Hans uppmaning till arbetsgivarna att utnyttja den statliga lönesubventionen på 700 euro i månaden, som betalas i högst tio månader då ett företag anställer en ung arbetslös under vissa kriterier, åtföljdes av en vädjan att ge studerande sommarjobb och nyutexaminerade ett första jobb. "Varje gång en arbetsgivare anställer en ung person för arbetsgivaren något bra för samhället" lydde hans devis.
Det är nog inte det samhälleliga ansvaret eller berömmande ord som får företagen att anställa folk. Det är behovet av kunnig arbetskraft och de ekonomiska realiteterna som ligger bakom varje enskild anställning, om det sen gäller en tillsvidare anställning eller ett sommarjobb. När tillväxten i de flesta branscher ligger på noll och lönsamheten är en konkret överlevnadsfråga måste varje investering – i personal eller materiel – vara noga kalkylerad. Tio gånger sjuhundra euro är i det sammanhanget en liten summa.

I vår region är utnyttjandet av strukturomvandlingspengarna på 1,5 miljoner euro efter FN-Steels konkurs föremål för debatt. Summan som via Novago skulle riktas till regionens företag ligger på ett undantag när – blöjtillverkaren Delipap – och väntar på användning.  Småföretag med under 10 anställda är inte berättigade att söka och större inhemskt ägda företag med högst 250 anställda har inte visat intresse.
Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP), som aktivt jobbade för att utverka strukturomvandlingsstödet till regionen, anser att det inte är fel på kriterierna för stödet, utan på företagen. "Det är ju inte så att kriterierna inte passar vår region, utan det handlar om att de företag som passar in i kriterierna inte är intresserade av att utveckla sin verksamhet, växa som företag eller göra större investeringar" sade hon i Vega Västnyland i måndags.

Den åsikten delas inte ute på fältet. Hangö Industriförenings styrelseordförande Joachim Lund påpekar på insändarplats i dagens VN att kriterierna inte är genomtänka. Han belyser det med att Fermions läkemedelsfabrik i Hangö som sysselsätter 170 personer och tillhör Orionkoncernen gärna skulle utvidga med en ny fabriksenhet, men Fermion kvalificerar sig inte för stödet. Det gör inte heller korvskinnstillverkaren Visko Teepak med lika många anställda i Hangö, för att de anställda på de andra fabrikerna i Europa anses ingå i personalmängden.
Vilket tillskott av nya arbetsplatser det blir i regionen borde ha den avgörande betydelsen när stödpengarna fördelas – inte ägoförhållandena i en värld där storföretagen är multinationella.