Företag med framtidstro

Mot bakgrund av de mörka konjunkturprognoserna hade man kunnat vänta sig att de intervjuade företagsledarna samstämmigt skulle ha talat om neddragningar och produktionsminskningar. Men det gjorde de inte.
L M Ericsson i Kyrkslätt, Fiskars i Billnäs, Printal i Hangö och Sappi i Lojo såg i stället med någorlunda tillförsikt mot framtiden. Visst hade alla fyra minskat personal, men deras verksamhetsförutsättningar där exporten spelar en mycket viktig roll uppfattades ändå som rätt stabila.
Det är en bra påminnelse om att vikande tillväxtsiffror inte berättar hela sanningen. Finlands industriella motor arbetar nog, men inte med rekordhöga varv.

L M Ericsson verkar i en bransch där tillväxtpotentialen är enorm. Vd Olli Sirkka säger att behovet av mobil dataöverföring fördubblas varje år. L M Ericsson är ett lyckat exempel på hur ett företag har kunnat anpassa sig till en marknad som förändrats snabbt och radikalt. Företaget klarade av att anpassa sig till övergången från mekanisk telefoni till elektronisk kommunikation, och lyckades också slå vakt om sin marknadsposition.
Olli Sirkka gör ingen hemlighet av att den höga utbildningsnivån i Finland är en orsak till att företaget finns här. Det budskapet kan gärna gå fram till de politiska beslutsfattarna, minskade utbildningsresurser ger sämre utgångsläge bland annat för finländska företag som verkar inom den globala högteknologisektorn.

Också Fiskars finns på en global marknad. Här är tillväxtpotentialen ändå inte av samma klass som inom it-branschen. Fiskars måste vara mycket flexibelt i sin produktion, affärerna håller sig inte längre med stora lager, däremot vill de ha snabba leveranser när efterfrågan ökar. Därför måste tillverkningen ske nära kunderna.
Flexibel tillverkning i kombination med ett starkt och särpräglat varumärke där man inte får ge avkall på kvaliteten är en viktig grund för framgångarna. Fiskars är också ett exempel på ett tidigare mångbranschföretag företag som målmedvetet koncentrerade sig på det man uppfattade som sin kärnverksamhet.

Printal tillverkar aluminiumförpackningar, och har 60 procent av världsmarknaden när det gäller miniaerosolburkar. På företaget har man lärt sig hur viktig den interna personalutbildningen är. Om de anställda kan hålla maskinerna i gott skick kan man minska behovet av dyra investeringar. Det blir alltså förmånligare att investera i personalens kunnande än i nya maskiner.
Printal visar också hur viktigt det är med fungerande finansieringsmodeller. Trots att man hade både personal, kunder och efterfrågan lyckades man inte ordna en finansiell lösning som hade gjort det möjligt att investera 10 – 12 miljoner euro i en ny maskin för tillverkningen av normalstora aerosolburkar. I stället tvingade man lägga ned linjen, och minska personalen med ett fyrtiotal anställda.
Kanske det här finns orsak att se över de statliga finansieringsgarantierna. Om investeringen är lönsam och dessutom stärker sysselsättningen borde finansieringen inte stupa på att företaget självt kanske inte kan ställa upp med tillräckliga säkerheter.

Sappi i Lojo, som verkar inom den hårt strukturrationaliserade pappersindustrin, signalerar nu en behärskad optimism. Produktiviteten måste hela tiden förbättras, och här är personalen starkt involverad.
Gemensamt för alla fyra företag, med sammanlagt cirka 1 870 anställda, är att de lägger stor vikt vid personalutbildningen.
En generell slutsats blir då att framgångsrika företag som uppfattar att de kommer att finnas kvar på marknaden också i framtiden måste se till att deras anställda är både välmotiverade och välutbildade.

Kanske arbetsminister Lauri Ihalainen (SDP) hade en poäng i sitt förstamajtal där han kritiserade företagen för att de är alltför snabba med att säga upp anställda. En uppsagd anställd är ju en olönsam investering för företag vars konkurrenskraft bygger på kunnig personal.