Handeln dyker

Permitteringsnyheterna är vardagsmat, men att varuhuskedjan Stockmann i samband med en resultatvarning meddelar att man avser att permittera hela den finländska personalen, 5 000 anställda, i tolv dagar är ett allvarligt tecken på att den ekonomiska nedgången drabbar en sektor som hittills har klarat sig ganska helskinnad.

Stockmann har inte permitterat personalen sedan oljekrisen på 1970-talet, företaget klarade till och med djupdykningen i början av 1990-talet utan den här sortens ingrepp.
Stockmanns vd Hannu Penttilä säger att han aldrig under sina 34 år i företaget har upplevt att årets första kvartal skulle ha gått lika dåligt som i år. Förlusten uppgick till 34,5 miljoner euro, dubbelt så stort som det budgeterade minus som man regelmässigt räknar med för det första kvartalet.

Beskedet från Stockmann korrelerar hundraprocentigt med erfarenheterna från samma kvartal hos de medieföretag som verkar på den öppna marknaden: reklamintäkterna minskar kraftigt. Det ena mediebolaget efter det andra kommer med samma budskap som Stockmann: samarbetsförhandlingar med sikte på kostnadsminskningar. Det har också Västra Nylands utgivare KSF Media varslat om.

Den inhemska konsumtionen minskar. Finländarna handlar inte lika mycket tjänster och varor som tidigare, och det märks i kassan hos alla som verkar inom den här sektorn.
I samhällsekonomiskt perspektiv är trenden mycket oroande. Exportindustrin och den tunga industrin överlag har gått bakåt under de senaste åren, men att nedgången inte har resulterat i ännu större minus i samhällsekonomin beror på att hemmamarknaden i någorlunda god utsträckning har hållit sina positioner. Konsumenterna har hållit ekonomins hjul rullande, och arbetslösheten har bara ökat måttligt.
Tills nu.

Regeringen koncentrerar sina konjunkturpolitiska åtgärder på exportföretagen och storindustrin. Företagsbeskattningen sänktes rejält, med förhoppningen att företagen ska använda de – eventuellt – frigjorda resurserna till investeringar som stärker sysselsättningen. Men förutsättningen för det är att de gör positiva resultat som skapar resurser att investera med och beskatta.
De politiska besluten är riktiga, men effekterna märks på lång sikt, när investeringsbesluten förhoppningsvis konkretiseras i sysselsättningsskapande verksamhet.
Regeringen värnar om sysselsättningen, men Hannu Penttilä undrar om den riktigt har förstått att handelsbranschen ger jobb åt 300 000 människor i Finland.

Nedgången drabbar hela handelssektorn. Om man eliminerar effekterna av prishöjningarna minskade detaljhandelns försäljning med 0,6 procent jämfört med samma period i fjol. Dagligvaruhandeln minskade, varuhusen hade färre kunder, handeln med bruksvaror backade också, likaså bilhandeln.
Bostadsbyggandet är på låg nivå, men handeln med bostäder löper, och priserna stiger fortfarande.
Samtidigt har de finländska hushållen allt mera kapital bundet i sina bostäder. Finland känner inte ännu av någon fastighetsbubbla av samma slag som har drabbat Europas krisekonomier, till exempel Irland och Spanien. Men de länderna är varnande exempel på hur hårt sänkta fastighetspriser slår i en ekonomi där låneandelen är hög och bostäderna står som säkerhet.

Konsumenternas återhållsamhet har många orsaker. Eurokrisen finns hela tiden i bakgrunden, ingen vet till exempel vad den låsta situationen i Italien kan leda till.
Lönerna stampar i bästa fall på stället, men allt flera löntagare får räkna med att årets inkomster blir lägre än fjolårets.
Samtidigt stiger priserna, maten blev fem procent dyrare i januari, bland annat, med inte enbart, som en följd av momshöjningen.
Det är inte precis signaler till någon glad köpfest. Den gamla bostaden, den gamla tv:n och fjolårets pekdator får duga tills vidare, och det blir vardagskorv och inte biff i inköpskorgen.
Ett ramavtal på arbetsmarknaden hade gett en fast punkt i ekonomin, men det förmådde den tidigare så konsensusinriktade arbetsmarknaden inte leverera.
Nej, det är inte riktigt läge att shoppa loss just nu.