Ännu trassligare

Justitiekansler, vars uppgift är att se till att regeringens beslut följer lagen, säger att det är ett problem att beredningen av reformerna går på varandra. 
Det här är olyckligt med tanke på de grundlagsfästa principerna om demokrati, rätten till delaktighet, rätten att bli hörd och kommunal självstyrelse, fastslår Jonkka.
Det innebär att regeringen visserligen inte har brutit mot grundlagen, men att beredningen inte heller följer grundlagens anda.

Vård och omsorg utgör en mycket betydande del av den service som kommunerna ansvarar för, framhåller Jonkka. Därför måste riksdagen ha en tillräckligt klar uppfattning om principerna för social- och hälsovårdsreformen när den fattar beslut om den nya kommunindelningen.
Och också kommunerna måste veta hur social- och hälsovården ska organiseras när de utreder samgångsalternativen som förutsätts i den nya kommunlagen.
Processerna borde alltså ha en annan rytm, och enligt JK borde tågordningen vara att social- och hälsovården kommer först, kommunreformen sedan.

JK:s kritiska ställningstagande kom som på beställning inför den remissdebatt om kommulagen som riksdagen förde i går. Centern krävde genast att regeringen tar tillbaka förslaget, men det gick varken statsminister Jyrki Katainen eller kommunminister Henna Virkkunen, Saml, med på.
Henna Virkkunen lovade att regeringen preciserar principerna för social- och hälsovårdsreformen, för kommunreformen och dessutom för förnyelsen av statsandelssystemet i månadsskiftet maj-juni.
Kommunlagen träder i kraft den första juli, och då har kommunerna ett år på sig att utreda sammanslagningar.

JK:s utlåtande kom bara några dagar efter ännu ett av omsorgsminister Maria Guzenina-Richardsons, SDP, märkliga ingrepp i beslutsprocessen. Hon tillsatte en arbetsgrupp som ska utarbeta social- och hälsovårdsarbetsgruppens betänkande till lagparagrafer, men lät bli att inkludera ministeriets högsta tjänsteman, kanslichefen Päivi Sillanaukee, med bakgrund i Samlingspartiet, i gruppen. I stället bemannade hon den med ett antal tjänstemän med SDP-anknytning.
När Samlingspartiet protesterade backade ministern, och sade att Samlingspartiet får komplettera gruppen med egna namn.
Men det passade inte de andra regeringspartierna, som helt självklart kände sig förbigångna av att Samlingspartiet och SDP gjorde upp frågan över deras huvuden.
Till saken hör också att regeringen tidigare hade underkänt expertgruppens förslag om storleken på de nya social- och hälsovårdsområdena.

Utgående från den här politiska och administrativa härvan ska regeringen vaska fram ett klart och entydigt ställningstagande att leverera till riksdagen till månadsskiftet maj-juni.
Då ska alla öppna frågor få ett svar och relationerna mellan de båda reformerna slås fast.
Med tanke på det som regeringen hittills har åstadkommit verkar ambitionen övermäktig.
Kommunexperten Siv Sandberg säger till Yle att det bästa vore att ta någon form av time-out, och lägga åtminstone den ena reformen på is.

Men så enkelt är det inte, eftersom reformerna substansmässigt hänger ihop.
Kommunerna kan inte besluta om fusioner förrän de vet vem som ansvarar för social- och hälsovården som står för 60 procent av deras budget. 
Men social- och hälsovårdsreformen kan inte slutföras förrän man vet om de blivande huvudmännen ska vara starka kommuner eller någonting helt annat.
Det klokaste vore att lägga hela paketet i famnen på nästa regering, som ändå får rätta till de gjutfel som reformerna helt säkert kommer att innehålla.
Men en sådan U-sväng kan Jyrki Katainens och Jutta Urpilainens regering inte göra, det skulle ju betyda att den medger att oppositionen hade rätt hela tiden.