Vem får tömma slammet?

I vår avgörs på vilket sätt tömningen av glesbygdens slutna slambrunnar och slamavskiljare ordnas i sju kommuner i vår region.
Västra Nylands avfallsnämnd fattar inom kort enväldigt beslutet om man ska övergå till ett centraliserat system med konkurrensutsatta slamtransporter i det vidsträckta området, som förutom Hangö, Raseborg, Ingå, Sjundeå och Lojo också omfattar Högfors och Vichtis. Alternativet är att fortsätta som förut och låta fastighetsägarna själva bestämma vilken firma de anlitar.

Det är den nya avfallslagen som tvingar fram ett vägval och grundmodellen i lagen är att kommunen ordnar och konkurrensutsätter transporterna. Hittills har man i vårt område tillämpat principen att fastighetsinnehavaren har beslutanderätten, men många tecken tyder nu på att det blir en ändring. Följderna oroar särskilt småföretagarna i branschen, som befarar att deras saga är all.
De privata avfallsföretagen har en takorganisation Ympäristöyritysten Liitto (YYL), som i sitt utlåtande till Västra Nylands avfallsnämnd understryker att utbudet av slamtransporttjänster är stort i och med att nästan ett tjugotal företag är verksamma i de sju kommunerna. De konkurrerar med varandra så att prisnivån är skälig och servicen pålitlig. Ifall kunden är missnöjd med företaget är det möjligt att byta till ett annat.

Om man går in för centralt konkurrensutsatta slamtransporter leder det till att storbolagen får en monopolställning på marknaden – ofta genom att vid den första anbudsgivningen underprissätta sina tjänster. För småföretag är konkurrensutsättningen ödesdiger för att de slås ut från marknaden för 3–5 år om de går miste om upphandlingen. 
Avfallsnämnden tillbakavisar farhågorna om att småföretagen missgynnas om man går in för en centraliserad upphandling. Området kan spjälkas upp i så små bitar, när man ber om offerter, att också mindre företag har en chans att vinna tävlingen, påpekar den. 

Ett viktigt argument för avfallsmyndigheterna är att systemet med konkurrensutsatta avfallstransporter skulle göra det lättare att skapa och upprätthålla det avfallsregister över alla fastigheter i systemet, som avfallslagen kräver. Dels behövs ett register för att uppdaga eventuella fripassagerare i systemet, dels för att det utgör faktabasen för en centraliserad upphandling av slamtömning.
Också på den här punkten är YYL av annan åsikt och påpekar att avfallsmyndigheterna får de erforderliga uppgifterna oavsett vilket system man går in för. Lagen garanterar att övervakningen av fastigheternas slamhantering sköts på ett tillfredsställande sätt, också då fastighetsinnehavaren själv får välja entreprenör.

Centraliserad och konkurrensutsatt upphandling har blivit tidens melodi så att kommunerna upphandlar skolskjutsar, matvaror till kosthållen, bespisningen i daghem, skolor och äldreboenden och hälso- och sjukvårdstjänster på den privata sektorn.
Missnöjet med systemet har vuxit till sig och gäller inte bara det faktum att lokala producenter blir utkonkurrerade för att de inte kan leverera sådana volymer råvaror som upphandlingen förutsätter. Särskilt storbolagens skatteplanering, där de multinationella företagens vinst beskattas minimalt i något skatteparadisland, har väckt berättigad förtrytelse.

Det är förståeligt att aktörerna i avloppsbranschen agerar för att trygga sitt levebröd och sina verksamhetsförutsättningar, men deras oro sträcker sig längre än den egna näsan är lång.
Småskalig företagsamhet med en sund konkurrens mellan företagen garanterar ett mångsidigt lokalt näringsliv och bidrar till mångfalden i serviceutbudet. Då småföretag tvingas upphöra med verksamheten försvinner också kapaciteten att ta hand om likartade arbeten, exempelvis slampumpning vid rörläckage eller andra avloppsolyckor.

Den pågående utlåtanderonden är indelad i två faser: privatpersoner, föreningar och företag skulle ge sina synpunkter i mitten av mars och när månaden är slut ska också de kommunala nämndernas utlåtanden vara inlämnade. Inom april ska avfallsnämnden fatta sitt avgörande.
Trots att avfallslagen i första hand utgår från kommunalt konkurrensutsatta slamtransporter, finns det starka argument för att låta glesbygdens fungerande slamtransporter förbli en affär mellan hushållen och transportföretagen. På köpet bibehåller man ett livskraftigt lokalt näringsfång.