Besluten sköts upp

Då skulle Jyrki Katainens sexpartikabinett fatta de tunga besluten som ska länka in Finland på ett nytt tillväxtspår, bryta skuldsättningen, förlänga arbetskarriärerna och desarmera pensionsbomben, och dessutom skapa en hållbar och effektiv kommunstruktur och lägga social- och hälsovården på helt ny bog.
Det ursprungliga upplägget var att regeringen först skulle dra upp de politiska riktlinjerna, och sedan fatta besluten om hur miljonerna ska fördelas i förhandlingarna om budgetramen om tre veckor.
Nu sköts hela komplexet fram till ramförhandlingarna, där regeringen också ska lösa upp knutarna kring både kommunreformen och social- och hälsovårdsstrukturen.
Åtagandet verkar näst intill omöjligt med tanke på den beslutsförlamning som sexpartiregeringen hittills har uppvisat.

Uttalandena från de ledande ministrarna, statsminister Jyrki Katainen, Saml, och finansminister Jutta Urpilainen, SDP, saknade konkretion. Katainen säger att regeringen fortfarande tänker bryta statsskuldens tillväxt och minska underskottet till mindre än en procent av bnp.
Det förstnämnda kostar en halv miljard, prislappen för den andra åtgärden är 2,3 miljarder.
Båda målen skrevs in i regeringsprogrammet, men då hoppades politikerna fromt att en rejäl ekonomisk tillväxt skulle sköta det mesta.
Den uteblev, anpassningen måste alltså skötas via kostnadsminskningar och skattehöjningar.

Jyrki Katainen utstrålar optimism, men det är nog mycket begärt att regeringen om tre veckor ska kunna besluta att skära i samhällsservicen och höja skatterna till ett värde av nästan tre miljarder euro.
Urpilainen bidrog med beskedet att regeringen vill stärka tillväxten, skapa fler jobb och försvara Finlands industri.
Om inte den samlingspartistiska näringsministern Jan Vapaavuori två dagar tidigare hade lyckats sy ihop finansieringspaketet som räddade den tyska fartygsbeställningen vid Åbovarvet hade finansministern nog inte kunnat göra de utfästelserna utan att rodna.
Men hon sade inte att Finland tänker göra som Sverige redan har gjort och Danmark nyss beslutade att göra, alltså lindra företagsbeskattningen. Däremot lovade regeringen att inte belasta industrin med nya utgifter under resten av mandattiden.

Ett positivt besked fick regeringen i alla fall: centralorganisationerna börjar sondera möjligheterna till en helhetsuppgörelse på arbetsmarknaden. Resultatet ska vara klart före den 21 mars då ramförhandlingarna inleds.
Hittills har ett helhetsavtal varit fullständigt uteslutet för arbetsgivarsidans EK, men på torsdagen meddelade vd Jyri Häkämies att man kan tänka sig att förhandla om en tvåårig ram, förutsatt att det inte blir några löneförhöjningar. EK har tydligen insett att centrala avtal blir billigare än förbundsvisa överenskommelser där det första avtalet utgör avstamp för förhandlingarna i övriga branscher.
Facken sade naturligtvis nej till nollinjen, men välkomnade samtidigt att EK nu vill sätta sig vid förhandlingsbordet.
I går signalerade regeringen att den är beredd att dra sitt strå till stacken genom skattelösningar.

Ett helhetsavtal som gör kostnadsutvecklingen förutsägbar vore mer än välkommet i det här konjunkturläget.
Men vägen dit är mycket stenig. För det första måste parterna lösa den enormt uppförstorade tvisten om de tre utbildningsdagarna som hänger kvar från det förra helhetsavtalet. Facksidan förhandlar över huvud taget inte utan en uppgörelse om utbildningsdagarna. Om det inte sker något genombrott i den frågan tar förhandlingarna slut innan de ens har börjat.
Facken går inte heller med på att lönerna fryses under två år.
EK har i och för sig inte sagt vad man är beredd att erbjuda i stället – om det över huvud taget finns någonting att erbjuda.
EK kan självfallet inte lova att det inte blir några uppsägningar eller att man skapar hundratusen nya jobb i Finland som motprestation. EK kan inte ens lova att alla direktörsbonusar läggs på is i två år.  Och hur kan regeringen lova skattelättnader samtidigt som anpassningen av statsekonomin kostar nästan tre miljarder euro? Morotspåsen är ganska tom.