Sisu måste konkurrera

Det svarade försvarsminister Carl Haglund, SFP, i går på Maarit Feldt-Rantas (SDP) riksdagsspörsmål.
Maarit Feldt-Ranta vill att beställningen placeras hos Sisu eftersom det stöder sysselsättningen i Raseborgsregionen, som har status som ett område vars näringsliv har drabbats av snabb strukturomvandling.
Maarit Feldt-Ranta påpekar att försvaret också tidigare har beställt bilar av Sisu utan upphandling.
Men då handlade det om terränglastbilar, nu gäller det vanliga tunga lastbilar avsedda för landsvägstrafik, konstaterar Haglund. Han påminner dessutom om att lagen har ändrats sedan den förra beställningen.

Det är ingen tvekan om att det bästa för både Sisu och hela regionen är att lastbilsbeställningen görs här. Enligt Maarit Feldt-Ranta är orderns sysselsättande effekt 80 årsverken, vd Jyri Ahonen på Sisu Defence talar för sin del om 120 årsverken.
Men Sisu verkar på en öppen marknad, och när Sisu vill ge sig in i motsvarande konkurrens i andra länder gynnas företaget av lagstiftning som gör upphandlingen så öppen som möjligt.
Om affären är konkurrensutsatt och Sisu tar hem den betyder det att priset och kvaliteten fäller avgörandet. Lastbilstillverkarens marknadsposition stärks knappast om företaget får en försvarsmaktsorder utan konkurens.

För ett par år sedan visade det sig att försvaret var mycket besviket på kvaliteten på Sisus bilar. Det gick så långt att staben för Arméns materielverk rekommenderade att man framöver inte ska beställa av Sisu.
Sisu hävdade för sin del att felen berodde på att köparen inte hade skött servicen på rätt sätt.
Tvisten löstes senare och parterna skrev under ett förlikningsavtal.
Om Karisföretaget nu kan ta hem en ny order av försvaret blir det en bekräftelse på att de gamla problemen verkligen är ett avslutat kapitel.
Men om Sisu skulle få ordern utan konkurrens – förutsatt att förfarandet vore lagligt – så visar det att regeringen låter region- och sysselsättningspolitiska skäl väga tyngre än kvaliteten. Det är i och för sig knappast ovanligt när det gäller den här sortens offentliga beställningar.

Att Maarit Feldt-Ranta, uppbackad av de socialdemokratiska ordförandena för Metall och Pro, lyfter fram lastbilsaffären just nu är väl inte bara en slump.
Regeringen och framför allt SDP fick hård kritik för beslutet att inte stöda STX-varvet i Åbo så att varvet kunde ta hem beställningen på en lyxkryssare. Men där konstaterade regeringen enhälligt att stödet inte var lagligt.
Att SDP nu gör ett utspel till förmån för Sisu är ett sätt att bemöta anklagelserna om att Socialdemokraterna inte gör sitt yttersta för att stärka sysselsättningen i Finland. Om det dessutom är en minister från Svenska folkpartiet som vänder tummen ned för SDP:s initiativ kan också det öka det politiska poängsaldot.
Men om det juridiska läget är så entydigt som Carl Haglund och ministeriets tjänstemän säger så blir utspelet nog litet märkligt, Maarit Feldt-Ranta har ju själv varit med om att stifta den lag som förhindrar en direktupphandling.

Offentlig upphandling kan förstås få konsekvenser som är mindre önskvärda. Trafiksäkerhetsverket Trafi handlade upp sin telefonservice, och valde en leverantör som erbjöd tjänsterna för 980 000 euro, då den tidigare leverantören ville ha 1,7 miljoner.
Trafi valde det billigare alternativet, och nu sköts telefonservicen av finländare som bor på spanska solkusten och lyfter spanska löner. Tidigare fanns centralen i Sodankylä, och där har trettio personer nu förlorat jobbet.
Trafikminister Merja Kyllönen, VF, sade att ministeriet inte var på alerten och insåg konsekvenserna när affären gjordes. Det dementerades av överdirektör Olli Lindroos, som sade att det klart framgick av det vinnande företagets offert att verksamheten sköts från Spanien.
En statlig inrättning visar att kostnadsnivån i Finland är så hög att det är förmånligare att anställa finländare i Spanien än i Lappland. Något att fundera på när regeringen samlas till halvtidsgranskning och funderar på hur den ska få fart på tillväxten.