Häst, gris eller ko?

Den förefaller också vara av det lindrigare slaget, veterligen har ingen insjuknat eller tagit annan fysisk skada av att den nötköttsliknande produkten i vissa färdigrätter hade drygats ut eller ersatts med hästkött.
Än så länge handlar det inte om bristande hygien med potentiellt livsfarliga följder, däremot nog om ett systematiskt bedrägeri som på sitt sätt demonstrerar hur lång och slingrig väg butikernas färdigmat kan ha bakom sig innan den hamnar i närbutikens frysdisk.
Att kött säljs under falsk beteckning är inget nytt, hösten 2012 såldes flera ton färgad grisfilé som oxfilé till svenska butiker och grossister, trehundra kilo av köttet hittade också sin väg till Åland, där efterfrågan var god.

Hästlasagnen som upptäcktes för ett par veckor sedan i Sverige marknadsfördes under välkända märken. Den var tillverkad av en fransk leverantör, i en fabrik i Luxemburg. Köttet hade upphandlats av en fransk köttproducent. Det företaget hade sedan, enligt den franska konsumentministern Benoit Hamon, fått köttet från en cypriotisk handlare, som hade kontrakterat en handlare i Nederländerna, som i sin tur fick leveransen från ett slakteri i Rumänien.
Det cypriotiska länken, företaget Draap Trading, är gammal i gamet, enligt nyhetsbyråerna har företaget dömts både för att ha sålt sydamerikanskt hästkött som tyskt nötkött och för att ha sålt häst som halalslaktad biff.

EU:s position i det här fallet är att det är medlemsstaterna som ska agera eftersom hästköttet inte utgör någon hälsorisk. Men EU kräver också att matens ursprung ska gå att spåra. Kontrollmöjligheten blir ändå diffusare ju längre förädlad produkten är.
En färsk köttbit ska i princip kunna spåras till djurets uppfödare. Men i färdigmat räcker det med att förpackningen berättar vad maten innehåller, ursprunget behöver inte framgå. Matprodukter kan marknadsföras som "inhemska" trots att råvaran är importerad. Konsumenterna förväntas ha en föreställning om att "inhemskt" alltid är bättre och hälsosammare än "utländskt", och det utnyttjas som försäljnings- och marknadsföringsargument.
Det har krävts att också färdigmaten ska ursprungsstämplas, och hästköttsskandalen kommer säkert att ge mera vind i seglen för de här kraven.

Den gränslösa inre marknaden genererar effektivitet, ökad handel och bättre sysselsättning, men de slopade handelshindren har också skapat kryphål stora som hästar där bedragare och allehanda skumraskföretagare ryms in. Därför måste också myndigheterna ha möjlighet att kontrollera att det som säljs i frysdiskarna stämmer överens med innehållsdeklarationerna. Det måste också finnas ett samarbete mellan livsmedelsövervakningen och polisens bedrägeriutredare.
Samtidigt är den här sortens avslöjanden den bästa tänkbara marknadsföringen för små, lokala livsmedelsproducenter, som kan garantera att de har kontroll över hela sin råvarukedja.
Konsumenten får som vanligt välja med plånboken.

Litet i skymundan av hästköttsskandalen har EU-kommissionen fattat ett livsmedelsbeslut som ger återklang av en av de största skandalerna som har drabbat det europeiska jordbruket och livsmedelsindustrin, galna ko-sjukan i slutet av 1990-talet. Kor som hade ätit foder med animaliska proteiner smittade människor som i värsta fall drabbades av den dödliga hjärnsjukdomen BSE.
Då förbjöds djurproteiner i djurfoder, men nu backar kommissionen, det blir fritt fram att använda animaliskt protein i fiskfoder, och kommissionen säger att det är första steget för att tillåta proteinet också för svin och fjäderfä, däremot inte för nötkreatur.
Risken för överföring av BSE mellan icke-idisslare är "försumbar" enligt kommissionen.
Den borde kanske ta ett steg tillbaka och fundera på om potentiella hälsorisker över huvud taget kan vara "försumbara".  Spektret innehåller allt från kärnkraftverk till narkolepsi efter vaccineringar.
Åtminstone måste konsumenterna få full kontroll över vilka livsmedel som har producerats med den "försumbara" risktagningen.