Moget för fusion?

När SFP:s högskolepolitiska program presenterades var budskapet entydigt: SFP stöder en fusion mellan de båda yrkeshögskolorna. Partiordförande Carl Haglund säger att det är osannolikt att staten på sikt beviljar koncessioner för två finlandssvenska yrkeshögskolor. Bakgrunden finns bland annat i regeringsprogrammet, som förutsätter att hela nätet av yrkeshögskolor glesas ut. Budgetanslaget minskar med femtio miljoner och antalet nybörjarplatser bantas med 2 200 inom några år.

I dagens VN bekräftar Novias styrelseordförande Roger Broo att fusionsförhandlingarna står i startgroparna, tidtabellen är stram, inom februari-mars borde parterna veta var de står, de nya koncessionsansökningarna ska lämnas in i september.
Alternativen är en bestående koncession, eller en koncession på två år som antingen utformas så att tiden ska användas för att förbereda en fusion, eller för att avveckla verksamheten helt och hållet.
Det är klart att en bestående koncession är den bästa lösningen, och vägen dit går via en sammanslagning av Novia och Arcada.
En koncession som innehåller kravet på en fusion betyder att yrkeshögskolan i två år kommer att koncentrera sig på strukturerna och inte på att utveckla verksamheten. Men då är det staten och inte högskolorna själva som styr processen.
Strukturdiskussionerna kommer i vilket fall som helst att ha en framträdande roll under den fusionerade yrkeshögskolans första tid.

När förhandlingarna strandade i somras var knäckfrågorna rektorsämbetets placering och fördelningen av ägarskapet. Olikheterna i ägarstruktur, verksamhetskultur och profilering inverkade också. Novia finns på flera orter, Arcada verkar i Helsingfors.
Utgångsbudet var att den nya högskolan skulle ägas av Novias huvudägare Åbo Akademi och Stiftelsen Arcada, men då hade både Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur och Utbildningsstiftelsen Sydväst, som vardera äger 12,5 procent av aktierna i Novia, sidsteppats. Ett kompromissförslag där de båda sistnämnda hade fått 6,5 procent av aktierna räddade inte situationen.
Knäckfrågorna har inte försvunnit, låt vara att Mikaela Nylander i SFP-tidningen Medborgarbladet viftade undan dem som "regionala prestigefrågor." Men ett parti som hela tiden måste ta hänsyn till en finlandssvensk regional maktbalans ska nog inte ta alltför lättvindigt på svårigheterna att nå samförstånd mellan intressen i Helsingfors respektive Vasa, Jakobstad, Åbo och Raseborg.
Redan storleksskillnaden mellan de båda yrkeshögskolorna, Novia har 4 000 studerande, Arcada 2 800, Novia har 400 anställda, Arcada 190, ger ändå en fingervisning om vilken option som väger tyngre när den sammanslagna yrkeshögskolans rektorskansli ska placeras.

I fusionsdiskussionerna aktualiseras den finlandssvenska trepunktsmodellen Helsingfors, Åbo, Vasa ännu en gång.
Men ingenting väsentligt har förändrats i den strategi som ledde till att Yrkeshögskolan Sydväst – nu en del av Novia – byggdes upp till en stark enhet i sydvästra Svenskfinland. Yrkeshögskolorna har ett viktigt regionalt utvecklings- och utbildningsansvar, och det ansvaret lades på Sydväst.
Uppbyggnadsskedets optimism bleknade ganska snart, och Sydväst blev en del av en större helhet.
Men fortfarande ska Novias Campus Raseborg stöda den regionala utvecklingen och svara mot utbildningsbehovet.

När en ännu bredare fusion står för dörren får de här behoven inte hamna i skymundan, det är verkligen inte några regionala prestigefrågor.
Campus Raseborg har en hyggligt stark ställning i Novia, det är ytterst viktigt att den positionen inte försvagas vid en eventuell fusion. Det förutsätter en ägarandel som ger en tillräckligt stark ställning i styrelsen.
Västnyland är hårt pressat av de stora statliga strukturomvandlingarna. Att slå vakt om utbildningsresurserna är inte bara ett lokalt intresse, det handlar också om livskraften i ett finlandssvenskt kärnområde.