Det är ingens ensak

De färska siffrorna om sysselsättningen i vårt land vittnar om att det i många hushåll råder brist på livets nödtorft den här vintern. Under fjolåret växte de arbetslösas och permitterades skara med 26 700 personer så att totalantalet vid årsskiftet var drygt 282 000. Det ger en arbetslöshetsgrad på 10,7 procent för hela landet.
För tre utsatta grupper på arbetsmarknaden, personer under 25 år, över 50 år och långtidsarbetslösa, som gått utan arbete i minst ett år, har sysselsättningen försämrats särskilt markant. Det betyder att människor i arbetsför ålder får finna sig i en tillvaro, som utmärks av knapphet och umbäranden.

I vår region är det Hangö, som har det allra kämpigast och som med en arbetslöshetsnivå på 12,7 procent ligger i särklass i hela landskapet Nyland. I staden på udden var 555 personer – 348 män och 207 kvinnor – utan jobb i december. I den skaran är 82 personer under 25 år, 207 över 50 år och 97 har varit arbetslösa mera än ett år.
Det är klart att FN-steels konkurs i somras är en delförklaring till den dystra situationen, men också andra uppsägningar och permitteringar bidrar. De färskaste uppgifterna kommer från metallföretaget Tammet, som säger upp sammanlagt 15, tio i fabriken i Pälkäne och fem i Ekenäs, där personalen har uppgått till 45 arbetare och 25 tjänstemän. Dessutom kommer alla arbetare att permitteras i fyra veckor i vinter. Det försämrade marknadsläget inom byggindustrin tvingar fram åtgärderna.

I Raseborg var 1 249 personer utan jobb i december, vilket ger en arbetslöshetsnivå på 9,1 procent och betyder att Raseborg ligger nästsämst till i västra Nyland. Lojo har den tredje högsta nivån på 8,8 procent, sedan kommer Kyrkslätt på 6,5, Ingå på 5,5 och Sjundeå på 4,3 procent.
Sammantaget innebär siffrorna att 5 069 personer i vårt område inte har arbete. Deras ekonomiska situation varierar, hyfsat ställt har uppsagda som får inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning. De, som måste klara sig på FPA:s grunddagpenning, har ca 700 euro (utan barnförhöjning) till förfogande i månaden och får vända och vrida på slantarna – ändå räcker de inte till.

Vilka följder fattigdomen har beskrevs av den sverigefinska författaren Susanna Alakoski vid ett seminarium om barnfattigdom i välfärdsländer på kulturcentret Hanaholmen i tisdags. Hennes prisbelönta bok Svinalängorna, som också har filmatiserats, speglade uppväxten i en finsk invandrarfamilj i Sverige, där den ständiga bristen på pengar fyllde tillvaron.
Susanna Alakoski säger att fattigdomen är mera än bristen på pengar, den betyder att sakna inflytande över sitt eget liv och att leva i armkrok med hopplösheten. Det handlar inte bara om att vara hungrig och frysa, utan om att aldrig ha möjlighet att lägga undan pengar, att leva på lån och socialbidrag och att sakna ett socialt skyddsnät.
Allt fler barn och unga både i Sverige och Finland lever under den relativa fattigdomsgränsen och inkomstklyftorna ökar i snabb takt. Följden blir lätt social utestängning, som innebär att den som är fattig måste avstå från sociala aktiviteter; idrott, kultur, resor och umgänge, som kräver pengar. För livskvaliteten och för känslan av tillhörighet är sådant deltagande viktigt.

Att klassbakgrunden sätter spår i hälsa, studier, boende, lön och status är välkänt. Att till och med läs- och skrivsvårigheter kan gå i arv kan förefalla som ett överdrivet påstående. Så är inte fallet.
Tre till tio procent av de finländska eleverna har lässvårigheter och behöver mera tid än andra för att lära sig läsa. Enligt en studie, som publicerades i det senaste numret av tidskriften Duodecim, påverkar föräldrarna redan tidigt barnens inställning till att läsa. Om barnen inte får det stöd de behöver kan inlärningssvårigheterna leda till sämre självförtroende och dålig skolmotivation. Början till en ond cirkel är lagd.

Femtusen västnylänningar utan jobb är också femtusen personliga öden med dystra förtecken. Att känna sig onödig och överflödig, att sitta i fattigdomsfällan och att drabbas av missmod och uppgivenhet är inte bara de drabbades ensak. Deras belägenhet angår oss alla och kräver engagemang och åtgärder från det privata planet till den samhälleliga och politiska sektorn.