Språkstrategin i praktiken

Strategin innebär bland annat att de språkliga konsekvenserna ska integreras i planeringsprocessen vid olika strukturförändringar.
Som VN berättade i går planerar gränsbevakningen att köra ned utbildningen i Esbo och koncentrera den till Imatra. Förändringen är ekonomiskt välmotiverad, koncentrationen leder till cirka 1,2 miljoner euro i kostnadsminskningar per år. Att man väljer Imatra beror bland annat på att utbildningsfaciliteterna är mångsidigare, lokalerna är dessutom relativt nyrenoverade, medan Esbo står inför en omfattande renovering som höjer hyran betydligt.
Men förändringen betyder att undervisningen flyttar från en tvåspråkig till en enspråkig miljö.

Det är ingen bagatell, gränsbevakningen ansvarar bland annat för övervakningen av den mycket livliga båttrafiken i de finlandssvenska kustvattnen. Så gott som varje sommar lyfts det fram fall i offentligheten där svensktalande båtfolk känner sig ovänligt och osakligt bemötta av enspråkigt finska sjöbevakare.
Låt vara att de här incidenterna är undantag, men redan den livliga fritidsbåttrafiken mellan Sverige och Finland ställer krav på sjöbevakarnas språkkunskaper. Och det gäller i ännu högre grad för de åländska vattnen.

Justitieministeriet framhåller i en promemoria om planerna att gränsbevakningsväsendet som en tvåspråkig myndighet måste klargöra hur man tänker garantera jämbördig service på finska och svenska. Justitieministeriet svarar på en förfrågan från gränsbevakningsväsendet, och ministeriet är mycket tydligt, på flera ställen i sitt svar konstaterar man att den språkliga konsekvensbedömningen hittills saknas i beredningen.
Man kan förstås säga att ingenting ännu är för sent, det handlar fortfarande om en beredning.
Men Justitieministeriet lägger nog större tyngd vid språkkonsekvensen än minister Räsänens specialmedarbetare Niklas Andersson, som i VN säger att den svenska utbildningen garanteras, "till den grad den i framtiden kommer att behövas."
Uttalandet väcker frågan om Inrikesministeriet ser framför sig en tid då det inte längre behövs någon utbildning på svenska av gränsbevakare i Finland.

I det pressmeddelande som gränsbevakningsväsendet gav ut på torsdagseftermiddagen, då VN hade börjat granska planerna, framgår det att ärendet är färdigt att föredras för minister Päivi Räsänen när språkkonsekvensutredningen är färdig.
Men Justitieministeriet påpekar alltså att den bedömningen borde ha gjorts i ett mycket tidigare skede.
Ministeriet vill att det görs en utredning om vilka åtgärder som krävs när det gäller sysselsättning, rekrytering, personalutbildning, undervisning och service för att trygga den språkliga jämställdheten när verksamheten flyttar från en tvåspråkig till en enspråkig miljö.
Det räcker alltså inte att konstatera att man kan minska kostnaderna.
Liknande frågor ställs i den inlaga som Folktinget på eget initiativ riktar till Päivi Räsänen.

Behovet av svenskkunniga gränsbevakare är självklart. Räddningsinstitutets utbildning i Kuopio är ett avskräckande exempel på följderna av att flytta över en utbildning som borde fungera på båda språken till en enspråkig miljö.
Men tvåspråkigheten är möjlig att upprätthålla, det visar polisutbildningen i Tammerfors. Språkkonsekvensutredningen av den planerade koncentrationen till Imatra borde därför innehålla ett batteri av aktiva åtgärder för att stärka den svenska utbildningen.
Redan när det gäller rekryteringen finns det säkert en hel del att göra, inte minst i samarbete med Nylands brigad, eftersom fullgjord värnplikt är ett av kraven för att antas till gränsbevakarutbildning.
Inrikesminister Päivi Räsänen har nu alla möjligheter att sätta standarden för hur en heltäckande språkkonsekvensutredning ska se ut för att uppfylla målen i nationalspråksstrategin.
Om det betyder att "politisera hela frågan", vilket Niklas Andersson befarar, så kan man bara konstatera att tryggandet av de språkliga rättigheterna naturligtvis handlar om medvetna politiska beslut, där språket vägs in som en viktig faktor, jämsides med de ekonomiska, praktiska och tekniska avvägningarna.