Åland eller SFP?

Men nu är det valpaus fram till våren eller sommaren 2014, (valdagen är fortfarande öppen) då medborgarna i EU-länderna väljer nytt parlament.
EU styrs inte parlamentariskt, därför ger EU-valet inte någon direkt möjlighet för de europeiska väljarna att sätta betyg på den gångna femårsperioden. Den utvärderingen görs i stället i de nationella parlamentsvalen. I Finland vet vi mycket väl hur det här ser ut i praktiken, kritiken mot Finlands roll i hanteringen av Greklandskrisen var en central orsak bakom Sannfinländarnas valskräll. Nu hoppas partierna att EU-valet ger en god avstamp inför riksdagsvalet ett år senare.

I det självstyrda Åland väcker EU-valet också förhoppningar. Åland har ju ingen egen plats i Europaparlamentet, ålänningarna är med om att utse Finlands representanter, för närvarande tretton stycken.
Men på Åland anser man att eftersom Åland i och med Finlands EU-medlemskap flyttade över en del av sin lagstiftningsmakt till Bryssel borde man också ha rätt till ett eget mandat i parlamentet.
I princip är kravet berättigat, Ålands relation till EU är osymmetrisk.
Men principer och verklighet är ibland svåra att förena.
Budskapet från EU-kommissionen är att Åland visst kan få ett eget mandat, men då måste platsen tas från den finländska kvoten. En åländsk plats betyder att fastlands-Finland i så fall väljer in tolv företrädare.

Nu har Harry Jansson, omstridd ordförande för Centern på Åland, igen lyft fram kravet på ett åländskt mandat i Europaparlamentet, den här gången kryddas kravet med ett öppet hot: om Finland inte avstår från en av sina platser till förmån för Åland så kommer Åland inte att säga ja till Kroatiens EU-medlemskap. Harry Jansson medger att det handlar om utpressning, men tycker ändå att metoden är lämplig.
Det är en symbolisk markering, "sätta ned foten", säger Harry Jansson, ett nej från Ålands lagting förhindrar inte att Finland godkänner Kroatiens medlemskap. I första hand skulle ett åländskt nej leda till juridiska problem mellan Finland och Åland.

Tanken att nu agera för en åländsk parlamentsplats är inte bara ett utspel av en enskild politiker.
Jansson backas upp av Ålands landskapsregering som i ett brev till Justitieministeriet kräver att vallagen ändras så att Åland bildar en egen valkrets i EU-valet, på samma sätt som i riksdagsvalet. För fem år sedan förkastade riksdagen en lagmotion med samma innehåll.
Och Janssons partibroder, vice lantrådet Roger Nordlund, tycker att Åland ska utnyttja den förhandlingsposition man har.
Men har Åland någonting att förhandla om? Kroatiens EU-inträde stoppas inte, och det är ju inte ens meningen.
Men om Åland väljer en utpressningstaktik som syftar till att åstadkomma problem för Finland gör det knappast örikets position lättare när det gäller att förhandla om andra självstyrelsepolitiska frågor. Åland förlorar helt enkelt politisk good-will.

Men i ett finlandssvenskt perspektiv är ett eventuellt åländskt EU-mandat definitivt ingen obetydlig fråga. SFP har ända sedan Finland blev EU-medlem haft ett av de finländska mandaten. I de senaste valen har det handlat om den sista platsen, som har bärgats med knapp marginal, trots att olyckskorparna sade att loppet var kört redan när Finlands platsantal reducerades från femton till fjorton, och definitivt när mandaten blev bara tretton.
Men icke, en kombination av lågt valdeltagande och god mobilisering av SFP förde Carl Haglund till Bryssel 2009, med 2 800 rösters marginal.
Utan de 8 500 röster SFP fick på Åland hade Haglund fått stanna hemma.
SFP:s europarlamentariker har haft Åland högt på sin agenda, vilket naturligtvis är rätt och rimligt.
Men ett åländskt mandat som tas från den finländska kvoten betyder att SFP:s möjligheter att vara finlandssvenskarnas företrädare i Europa sannolikt skrinläggs för gott. Därför kan det inte finnas någonting för SFP att förhandla om.