"Ursäkta" räcker inte

Thors ställde på svenska en fråga om CIA:s misstänkta fångtransporter till utrikesminister Erkki Tuomioja, SDP. Tuomioja svarade på svenska, både frågan och svaret översattes. Så ställde Thors en tilläggsfråga, som hon började på svenska, men avslutade på finska. Då brast det för Skinnari, som från sin plats hojtade "puhu suomea!"
Skinnari förklarade för Hufvudstadsbladet att han tyckte att det var "orimlig tidsanvändning" med tanke på tv-sändningen. Han ville dessutom göra en geografisk begränsning av riksdagsledamöternas rätt att använda sitt modersmål. Att Thors som kommer från ett tvåspråkigt område ska ställa båda frågorna på svenska tar för lång tid, "hade det varit Elisabeth Nauclér – Ålands riksdagsledamot – hade jag förstått det bättre."

"Tala finska" är något som finlandssvenskar som talar sitt modermål då och då får höra, vanligen i ett irriterat och aggressivt tonfall. I vissa situationer, på offentliga platser, väljer finlandssvenska ungdomar att inte prata svenska, för att inte provocera fram bråk.
I de lägena kommer man inte långt med att förklara principerna för landets grundlagsfästa tvåspråkighet.
De här realiteterna i det finländska gatulivet är det svårt att göra någonting åt.
Men att också en erfaren parlamentariker från ett parti som verkligen är tvåspråkigt i praktiken och inte bara i teorin hemfaller åt samma beteende är överraskande, och illavarslande. Är fernissan verkligen så tunn?

Kimmo Grönlund, professor i statskunskap vid Åbo Akademi, kallade i lördagens VN Skinnaris beteende "ganska skandalöst". Tycker man att personer som bor i tvåspråkiga områden, och kan finska, ska låta bli att tala svenska kan man lika gärna säga adjö till hela svenskheten i Finland, sade Grönlund.
Jouko Skinnari är inte ensam om att tycka att den offentliga svenskan i Finland är någonting onödigt och krångligt. Det är bara att se sig omkring så märker man hur marginell svenskan har blivit, i gatubilden handlar Finlands tvåspråkighet om finska och engelska, och allt mera ryska.
Näringslivet binds inte av språklagen. Men också många statliga institutioner, som måste följa den, sätter svenskan på undantag. Betänkanden och promemorior har på sin höjd ett svenskt sammandrag, och de svenska webbsidorna har ett knappare och mindre aktuellt innehåll än de finska.
De här inrättningarna resonerar precis som Jouko Skinnari, det tar för mycket tid, eller kräver för mycket arbete att göra en fullständig version på svenska.

Skinnaris klavertramp observerades tydligen inte av talman Eero Heinäluoma. Talmannen reagerade först följande dag, när Hbl hade skrivit om händelsen. Då sände Heinäluoma enligt FNB ut ett pressmeddelande – som inte finns bland pressmeddelandena på riksdagens hemsida – där han slår fast självklarheten att man får tala både finska och svenska i riksdagen. Men av FNB:s nyhet att döma nämner han inte Skinnari.
Samma dag tog Jouko Skinnari kontakt med Svenska riksdagsgruppens ordförande Mikaela Nylander och framförde en ursäkt. Nylander tycker att saken nu är utagerad.
Men är den verkligen det?

Riksdagens plenum är landets viktigaste offentliga arena. Riksdagsledamöterna förväntas visa respekt för varandra och för demokratin genom att uppträda värdigt. 
Jouko Skinnaris utfall var inte bara ett påhopp på en enskild riksdagsledamot, det var ett angrepp på den svenska befolkningens rätt att i alla officiella sammanhang använda sitt modersmål. "Puhu suomea" betyder att riksdagsmannen inte godkänner den här rätten.
Jouko Skinnari stod inte i kön till en korvkiosk, han deltog i riksdagens sammanträde. Därför kan fadäsen inte kvitteras med en ursäkt till Svenska riksdagsgruppens ordförande.
Om Jouko Skinnari verkligen inser att han gjorde bort sig så framför han sin ursäkt i samma forum som påhoppet, första möjligheten att göra det är dagens plenum.