Nioårig nätpirat

Den mest kända sajten som gör det här möjligt är Pirate Bay, den har nätoperatörer i Finland tvingats blockera efter domstolsbeslut.
I dag kan domstolarna bara ingripa mot sajter om ägaren kan ställas inför rätta i Finland. Upphovsrättspirater som använder servrar som hemlighåller deras identitet, eller som verkar utanför Finlands gränser, nås inte av lagen. Det anser upphovsrättsorganisationen Lyhty är ett kryphål som borde täppas till. I en färsk undersökning som Lyhty har beställt får den här åsikten stöd av två tredjedelar av de tillfrågade.

Alla försök att dämma upp informationsflödet på internet väcker starka känslor. De som laddar ned upphovsrättsskyddat material, och de som gör nedladdningen möjlig, tycker att det handlar om Internets grundläggande idé, att låta allting flöda fritt.
Men upphovsrättsorganisationerna, som företräder både artisterna och de bolag som förtjänar på artisternas verk, anser att det handlar om stöld och inget annat, artisten får ingen ersättning för sitt arbete, och bolaget får inte tillbaka det som har satsats på musiken eller filmen.

Den multinationella nöjesindustrin som lider mest av piratverksamheten på nätet har sitt fäste i USA, och kampen mot nätpiraterna förs med metoder som också verkar hämtade ur den amerikanska rättstraditionen.
Det senaste exemplet är ett uppmärksammat fall där polisen ringde på hos en nioårig flicka i Helsingfors och beslagtog hennes dator. Flickan, eller snarare hennes far, misstänks för piratkopiering eftersom flickan via Pirate Bay hade lyssnat på, och i och med det också spridit, den populära artisten Chisus nya skiva.
Upphovsrättens informations- och övervakningscentral, som bara känns vid sin finska förkortning TVVK, är en sammanslutning av organisationer som bevakar upphovsrättigheterna. När Chisus skiva lanserades gjorde TVVK, som alltså är en helt vanlig registrerad förening utan juridiska befogenheter, en intensifierad granskning av trafiken till Pirate Bay.
Granskningen ledde till 28 datorer därifrån musiken spreds. TVVK fick rättens lov att skaffa fram kontaktuppgifter till de här datorerna, och så småningom sände föreningens jurist ut e-post där man krävde 600 euro i ersättning för upphovsrättsbrott. Dessutom krävde föreningen att mottagaren skulle skriva under ett tysthetslöfte.
En av dem som drabbades var den nioåriga flickans pappa, enligt TVVK var han också den enda som inte betalade.

Pappans version är att flickan kom in på piratsajten av misstag, och att hon inte begrep vad hon gjorde. Det behöver inte vara osant, nioåringars färdigheter på nätet kan vara mycket större än deras föräldrar har en aning om. Pappan säger också att han kontaktade juristen och förklarade hur det låg till, dessutom visade han kvittot på den lagligt inköpta skivan.
Men TVVK gav över fallet till polisen, som i sinom tid verkställde en husundersökning och beslagtog datorn. TVVK säger att man bara har två möjligheter att kämpa mot piraterna, att kräva ersättningar eller att vända sig till polisen.
Den tredje möjligheten, att använda en smula sunt förnuft, står tydligen inte till buds.
TVVK får knappast större förståelse för sin kamp mot nätpiraterna om piratverksamheten förkroppsligas av en nioårig flicka som gillar Chisu.
Däremot väcker agerandet frågan om en förening kan kräva ersättning för en verksamhet som obestridligt är olaglig. Ett brott och dess påföljd är alltid en sak för åklagare och domstolar.

Polisen och rättsväsendet har i alla fall flera möjligheter att hantera fallet än TVVK anser sig ha haft.
Om undersökningen av nioåringens dator inte tyder på systematisk brottslighet kan förundersökningsledaren konstatera att förseelsen är så obetydlig att samhällets intresse inte kräver att det väcks åtal.
Hade flickan blivit fast för att hon försökt snatta skivan hade det väl klarats upp just på det sättet.
Och pappan har vid det här laget säkert förklarat hur man lagligt laddar ned musik på nätet.