Tåget är i gång igen

Samtidigt åläggs kommunerna att före den sista november nästa år meddela Finansministeriet med vilka kommuner de utreder en sammanslagning.
Utredningarna ska vara klara inom mars 2014.
Kriterierna för när utredningarna ska genomföras är skrivna på det sättet att de gäller så gott som alla Finlands kommuner, med undantag för huvudstadsregionen.
En kommun som inte uppfyller ett enda av kriterierna tvingas ändå att utreda en sammanslagning om det annars inte är möjligt att skapa en helhet som uppfyller lagens krav. En välbärgad kommun kan alltså inte tacka nej till en sammanslagning om den gör de fattigare grannarnas liv lättare.

Lagförslaget ger svar på en del av de öppna frågorna. Kommunsammanslagningar ska inte försämra invånarnas språkliga rättigheter. Tvåspråkiga kommuner ska inte bli enspråkiga trots att språkminoriteten i en sammanslagen kommun understiger språklagens minimigränser. Språklagen ändras på den punkten, och samtidigt blir den mera pragmatisk, kommunerna behöver inte sätta upp tvåspråkiga gat- och vägskyltar i klart enspråkiga områden.
Det betyder rimligen att vägskyltarna i de helfinska delarna av det frivilligt tvåspråkiga Lojo inte behöver ändras.
Kommunstrukturlagen slår också fast att personalen i kommuner som går samman åren 2014 – 2017 har fem års uppsägningsskydd.
Om Raseborg och Hangö går samman från 2014 får de anställda i Raseborg sitt femåriga uppsägningsskydd förlängt med en ny femårsperiod. Möjligen gör det här att åtminstone en del av beslutsfattarna i Raseborg är lyhörda för Hangöpolitikern Ulf Lindströms förhoppning (i dagens tidning) om att Hangö kan vara självständigt ända fram till 2017.

Under valkampanjen fanns det kandidater som inte ville diskutera sammanslagningar innan regeringen visade sina kort. I den mån de blev invalda har det ögonblicket nu kommit. Det är rimligt att samgångsprocessen styrs av de nyvalda fullmäktige, låt vara att de som envetet gick till val med parollen att aldrig ge upp kommunens självständighet blir tvungna att äta upp sina ord.
För det finns inget utrymme för illusioner i regeringens beslut. Finansministeriet gör det helt klart att syftet med utredningarna är att få till stånd en framställning om kommunfusioner och ett sammanslagningsavtal.
Utredningen ska klarlägga för- och nackdelar, men slutsatsen är given på förhand. Om en kommun inte har gjort en framställning om sammanslagning före den 1 april 2014 kan Finansministeriet bestämma att en kommunindelningsutredning ska göras.
Ordet tvångssammanslagning används inte, men visst får staten rätt att tvinga in motsträviga kommuner i den rätta fållan.

De nya beslutsfattarnas mandatperiod kommer alltså att präglas av arbetet med att passa in hemkommunen i en ny och större helhet. Hangö och Raseborg är ett givet par, men hur utformas kommunstrukturen i regionens östra del?
Lojos kommundirektör Simo Juva är mycket tydlig med att Lojo inte har intresse av nya förhandlingar med Sjundeå.
Men om Ingå och Sjundeå skulle enas om att Kyrkslätt är den bästa partnern uppstår ett intressant läge, trots Kyrkslätts negativa inställning till Porkalamodellen.

I den första utredningen av kommunstrukturen i februari i år förde Finansministeriet fram Ingå, Kyrkslätt och en del av Sjundeå som ett utredningsområde. Men då var Sjundeås beslut om samgång med Lojo fortfarande aktuellt.
Om ministeriets skrivning om att en kommun måste göra en utredning om det är den enda möjligheten att skapa en funktionell helhet gäller kan Kyrkslätt mer eller mindre tvingas att utreda – med sikte på sammanslagning – en fusion med de västliga grannarna.
Det är förstås en spekulation, men eftersom regeringen nu är beredd att lägga in mera energi i strukturprocessen kan den inte avfärdas rakt av.