Snabb försämring

En del av sparbetinget är beslutet att spara 15 000 euro genom att ersätta skolornas traditionella julmat med risgrynsgröt, skinksmörgås och saftsoppa. Många elever som har kommit till tals verkar nöjda över beslutet, däremot har många andra kommenterat åtgärden i skarpa ordalag.
En av dem är fullmäktiges ordförande Thomas Blomqvist, SFP, som på Facebook skrev att han sällan brukar kritisera Raseborgs beslut i offentligheten, men att han ändå vill säga att det är dåligt, ogenomtänkt, onödigt och oförsvarbart att spara på skolmaten.
Thomas Blomqvist är en erfaren beslutsfattare på hög strategisk nivå, han har varit med om att besluta om sparkravet, men det är de olika enheterna som ska leverera det han ber om. Då är det litet ojuste att peka ut en enda enhet för deras sätt att verkställa ett politiskt beslut.
Och 15 000 euro i årets budget är nog en pipa snus jämfört med den börda som stadsstyrelsen i måndags lade på verksamhetsenheterna: minska nästa års budget med sex miljoner euro.

Beredningen föreslog en höjning av skatteprocenten från 21 till 22, vilket åtminstone tillfälligt hade gjort raseborgarna till landets strängast beskattade kommuninvånare. Men med rösterna 9 – 2 sade styrelsen nej, skatterna ska inte höjas, budgeten ska balanseras med sänkta utgifter.
Skatte- och budgetpaniken under de två sista månaderna av fullmäktigeförsamlingens mandatperiod är ett underbetyg för den kommunala hushållningen under Raseborgs första fyra år.
Raseborg startade med ett ackumulerat underskott på cirka 25 miljoner euro, det var det arv Ekenäs, Karis och Pojo gav den nya staden. Underskottet skulle krympas systematiskt, men i stället hotar det att vara lika stort när mandatperiodens sista bokslut görs upp. Och det trots att Raseborg fick nästan nio miljoner euro i samgångsbidrag av staten.

Var blev långsiktigheten och den hållbara ekonomiska planeringen? Det övergripande målet under den första fullmäktigeperioden, där personalen har sin fem år långa anställningstrygghet, borde ha varit att anpassa de tre primärkommunerna till en helhet, att ta till vara de fördelar som det starkare befolkningsunderlaget erbjuder.
Nu läggs den uppgiften på de nya fullmäktige i stället. Då måste man utgå från att den signal som SFP gav i sin valannonsering – att partiets ledamöter från Ekenäs och Karis tänker prioritera sina egna kommundelar – var valpropaganda och inget annat. De nya fullmäktige måste kunna se till hela Raseborg, till och med om enskilda beslut svider i någon del av staden.

Konsekvenserna av sparbetinget skissas i artiklar i VN i går och i dag. Varken sektorchefer eller politiker vill i det här skedet gå in på konkreta nedskärningar, men en samlad uppfattning är att servicen blir sämre. Vad det betyder för enskilda kommuninvånare är omöjligt att säga. Det är också en subjektiv bedömning när servicen är outhärdligt mycket sämre. Vad är till exempel en rimlig väntetid för ett icke-akut hvc-besök?
Till saken hör också att Raseborg har beslutat om några tunga strategiska investeringar som kan minska stadens utgifter på medellång, men inte kort, sikt. Hit hör till exempel köpet av Ekåsen-området och beslutet om det nya vårdkomplexet vid Västra Nylands sjukhus. Om stadens centralförvaltning flyttar från hyrda lokaler i Fixhuset till en egen fastighet på Ekåsen kunde det på några års sikt spara 650 000 euro per år.
Och att låta kommunhuset i Pojo stå tomt och oanvänt är ett slöseri som Raseborg inte har råd med.

På måndagen slår fullmäktige fast skattesatsen, den ger en av ramarna för nästa års budget. Det är möjligt att en liten skattehöjning och ett nedbantat sparkrav tillsammans kan skapa utrymme för en mera långsiktig anpassning av verksamheten till intäkterna, men det förutsätter att de nya fullmäktige har bättre ekonomisk disciplin än den avgående församlingen.
Två saker är det ändå skäl att hålla i minnet: kommunalskatten rör sig praktiskt taget aldrig nedåt.
Och Finansministeriets analys där varken Hangö eller Raseborg ges någon framtid har inte ifrågasatts.