Ta fram spegeln!

I flera decennier har tre partier dominerat politiken i Finland. SDP, Samlingspartiet och Centern har gått under epitetet "de tre stora". I riksdagsvalet i fjol blev trion en kvartett då Sannfinländarna gjorde ett makalöst val. Efter att resultatet blev klart i söndagens kommunalval var många beredda att igen återgå till att tala om de tre stora, eftersom Sannfinländarna den här gången distanserades klart.
Men hur är det egentligen, vad är definitionen på ett "stort" parti? Då inte fler än 12,7 procent av de röstberättigade röstar på det parti som i kommunalvalet samlar flest röster är det väl strängt taget så att det inte finns ett enda stort parti i vårt land.
Den största orsaken till detta är att så många, över 40 procent, väljer att inte rösta överhuvudtaget.

Valdeltagandet har gått ner i en rasande takt. Ännu för 30 år sedan röstade nästan 80 procent (78,1 procent 1980) i kommunalvalet. Tio är senare hade det sjunkit till ca 70 procent. Det stora raset skedde 1996 då röstningsaktiviteten sjönk med nästan tio procentenheter från föregående val. Det är sannolikt att den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet ledde till detta, då många människor slogs ut och tappade tron på det finländska välfärdssamhället.
Därefter har trenden fortsatt. Under 2000-talet har vi i kommunalval endast en gång kommit över 60 procent. Siffrorna i årets kommunalval blev de nästsämsta någonsin, 58.2 procent. Om vi inte lyckas stoppa den här utvecklingen kommer över hälften av väljarkåren snart att låta bli att rösta. Senast då är krisen ett faktum. Utvecklingen i andra val är densamma. Demokratin är i kris.

Orsakerna är säkert flera och kan variera från val till val. Allmänt gäller i alla fall att politiken har blivit mer komplex, svårare att greppa för vanliga människor, samtidigt som politikernas språk blir allt svårare och främmande.
Politikernas anseende har sjunkit. Likaså har en allmän inställning att "jag bryr mig inte, det är ingen skillnad vem man röstar på, det leder inte till någon förändring", brett ut sig. Eventuellt upplevs det i dagens jag-centrerade Finland också som att man med sin enda röst ändå inte kan påverka ett valresultat nämnvärt.
I det färska kommunalvalet har det också spekulerats i valtrötthet som en orsak – vi har upplevt tre val på ett och ett halvt år. Den förklaringen låter ändå svag, ingalunda är det för påfrestande att rösta en gång var sjätte månad.

Däremot kan den otydliga debatten inför årets kommunalval ha inverkat. Speciellt de stora valdebatterna mellan partiledarna kändes för många säkert väldigt avlägsna och även till väsentliga delar obegripliga. Abstrakta, teoretiska diskussioner där vokabulären känns främmande kan inte inverka positivt på valdeltagandet.
Är det överhuvudtaget partiledare som ska debattera inför kommunalval?
Varje kommun har sina specifika viktiga frågor som aldrig kommer upp i en partiledardebatt. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun och statsandelssystemet är ämnen som partiledare visserligen kunde och borde debattera inför ett kommunalval, men det teg man nu om eftersom regeringen har arbetet med dessa frågor på hälft. Sic!

Det har kastats fram många förslag på hur väljarna kunde aktiveras.
Röstning över internet har diskuterats redan en tid, men det skulle inte lösa problemet. De allra flesta som låter bli att rösta har inte fattat beslutet på grund av att det känns besvärligt att ta sig till vallokalen.
Det talas om att ta modell från exempelvis Belgien där det är obligatoriskt att rösta och den som inte gör det straffas med böter. Det är knappast lösningen.
Inte heller förslaget i gårdagens VN om att lotta ut en moped bland alla som röstar är en avgörande åtgärd för att råda bot på problemet.

Det är dags att ta fram spegeln. De avgörande ändringarna för att få fart på det finländska folket i valtider måste komma från partierna och politikerna.
Öppenheten och insynen i politiken måste ökas. Det är speciellt viktigt på lokalnivå.
Återuppliva debatten i det enda öppna organet, fullmäktige. Bilden av fullmäktige som en gummistämpel är förödande, speciellt i kombination med en lam öppen politisk debatt i medierna. Insändarsidorna svämmar över några dagar före val, därefter lyser politikerna mer eller mindre med sin frånvaro i nästan fyra år. Varför? Kommunalpolitik blir alltmer kommunalförvaltning.
Närdemokratin bör utvecklas, den ökar känslan av delaktighet och att egna angelägna frågor uppmärksammas.
Fler engagerade väljare ger ett starkare mandat, det måste partier och politiker väl hålla med om.