Sida vid sida

Detaljerna i operationen ska ännu utarbetas, för Finlands del handlar det bland annat om ramen för uppdraget. Ska de finländska Hornetplanen bara övervaka, eller ska de också göra identifieringsflygningar när intrång i det isländska luftrummet har observerats?
De tekniska frågorna är en sak, men efter pressträffen uppstod det också tveksamhet kring den politiska enigheten inom regeringen. Katainen konstaterade att hela regeringen utom Vänsterförbundet står bakom beslutet.
Men Maarit Feldt-Ranta sade överraskande att frågan fortfarande är helt öppen, och att SDP:s riksdagsgrupp var kritisk när den förra veckan diskuterade planerna.
Det verkar ändå osannolikt att Katainen meddelar om ett beslut i en så här viktig fråga utan att åtminstone utrikesminister Erkki Tuomioja och SDP:s ordförande finansminister Jutta Urpilainen står bakom det.

Förra veckan diskuterades frågan i den svenska riksdagen, och då blev det klart att Socialdemokraterna är positiva till att Sverige deltar. Beslutet har alltså den breda parlamentariska förankring som den svenska regeringen förutsätter.
I Finlands riksdag är uppslutningen inte lika bred, här sade hela oppositionen, Centern, Sannfinländarna och den lilla vänstergruppen blankt nej när försvarsminister Carl Haglund bad om besked av det försvarspolitiska utskottet. Om också SDP nu sätter sig på tvären börjar det finnas ingredienser för en regeringskris. 

En annan fråga som måste preciseras är om de finländska planen ska vara bestyckade eller inte. I Finland är normalläget att jaktplanen flyger beväpnade, konstaterade Katainen.
Men när Sveriges riksdag behandlade övervakningen slog ordföranden för försvarsutskottet, socialdemokraten Per Hultqvist, fast att insatsen är obeväpnad, "om det behövs beväpnade plan i luften måste dessa komma från ett Natoland", citerades han av TT.
Men den svenska riksdagen har ingen behörighet när det gäller finländska stridsflygplans patrullutrustning. 

Det positiva svaret gavs vid Nordiska rådets session. Det är mera än en tidtabellsmässig slump, Finland och Sverige betonar att det handlar om nordiskt försvarssamarbete och ingenting annat. Att understryka den här dimensionen gör det lättare att säga nej till motsvarande begäran från Natomedlemmen Estland.
Island ber om hjälp av de alliansfria Finland och Sverige. Att det skulle handla om fördjupade Natokopplingar bestrider man bestämt. Men Nato måste i alla händelser slå fast vad de alliansfria flygplanen får göra i Natos luftrum.
Oberoende av att regeringarna tonar ned de politiska implikationerna av operationen kan man inte bortse från dem. Visst har Finland tidigare också samarbetat med Nato, bland annat i Afghanistan, men då har det handlat om krishantering. Nu gäller det militär rutinverksamhet till förmån för ett Natoland, där Nato utlokaliserar en del av sitt uppdrag till länder utanför alliansen.
Eftersom Island betalar för insatsen kan man säga att Finland och Sverige blir underleverantörer till Nato.

Den säkerhetspolitiska balansgången är ändå ingen orsak att säga nej till Islands begäran. De nordiska länderna betonar vikten av att öka det försvarspolitiska samarbetet, och då vore det märkligt om en några veckor lång övervakningsinsats inte går att genomföra. Samarbetet måste ju bestå av annat än välvilligt formulerade uttalanden.
Försvarsminister Carl Haglund vill för sin del tona ned eventuell dramatik då han framhåller att det är ytterst ovanligt med främmande intrång i Islands luftrum.
Det argumentet är inte riktigt relevant, Island vill ha hjälp för att klara av en situation som visserligen är sällsynt, men inte otänkbar.
Island och de östliga delarna av Norra ishavet har fortfarande ett geostrategiskt intresse för både Nato och Ryssland, en gång i tiden var det ju en av de platser där det kalla kriget kunde bli riktigt hett.