FSD såg högerspöken

FSD:s enda riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta gick till hårda angrepp på Samlingspartiet. I Arbetarbladets referat sägs det att Maarit Feldt-Ranta rätt ofta sade att det "var för djävligt" att sitta i opposition. Nu säger hon att det likaledes ibland är för djävligt att sitta i regeringen.
Socialdemokraterna har ingenting att skämmas för, partiet har hållit fast vid sina löften och sin linje, och ingen kan stämpla SDP som Samlingspartiets hjälpparti, fastslog Maarit Feldt-Ranta.
Men de sega regeringsförhandlingarna våren 2011 gav minst av allt bilden av att SDP skulle vara ett hjälpparti, avsaknaden av förtroende mellan de båda stora partierna var påtaglig.

Maarit Feldt-Ranta konstaterade att Samlingspartiets "tid som fuskarbetarparti" är över.
Att Samlingspartiet har kallat sig "arbetarparti" har skorrat i Socialdemokraternas öron. Och det har knappast blivit bättre av att Samlingspartiets metamorfos var en framgång, partiet har kunnat räkna in det ena goda valresultatet efter den andra.
Nu har SDP medvind i galluparna, och kan passera Samlingspartiet i kommunalvalet. Det skulle vara mycket välkommet för Jutta Urpilainen, vars partiledarbana så här långt har kantats av förlorade val. 
Men retoriken gentemot Samlingspartiet var ändå överraskande skarp för att gälla en regeringspartner, och den andra delen av den axel som regeringssamarbetet rör sig kring.

FSD är inte ensamt om den här profileringen, den tidigare partisekreteraren Mikael Jungner använder sin Facebookprofil som ett forum för kritiken mot Samlingspartiet. Det har fått ledande samlingspartister att beklaga sig över politisk smutskastning och gyttjebrottning. Också statsminister Jyrki Katainen medger att spänningarna mellan Samlingspartiet och Socialdemokraterna har ökat under valkampanjens gång.
SDP är inte ensamt skyldig till det. Men partiets val av huvudmotståndare är ändå litet överraskande. Att döma av rapporterna från FSD-kongressen riktades ingen kritik vare sig mot Sannfinländarna eller mot Centern. Ändå blödde SDP lika väl som de andra stora partierna rejält till Sannfinländarna i riksdagsvalet.
Och på det finlandssvenska valfältet är SFP, och i viss mån De gröna, de viktigaste konkurrenterna till FSD.

Räknar Socialdemokraterna nu med att det är ofarligt att profilera sig gentemot regeringspartnern, eftersom någon annan regeringsmodell inte finns i sikte?
Samlingspartiets svarstaktik har gått ut på att partiordföranden och statsministern Jyrki Katainen tonar ned alla meningsskiljaktigheter. I söndagens frågetimme i radion sade han att relationerna inom regeringen är goda, och att regeringen i samförstånd har åstadkommit många viktiga beslut.
En valrörelse leder förstås till att åsiktsskillnaderna mellan partierna betonas. Men när Jyrki Katainen berömmer det goda samarbetet låter det nog litet pliktskyldigt. Regeringen har inte kommit i hamn vare sig med kommunreformen eller med omorganiseringen av sjukvården. Att arbetet har gått i stå beror på att SDP och Samlingspartiet inte kan enas om innehållet i reformerna.

Maarit Feldt-Ranta är ordförande för den politiska styrgruppen för kommunreformen. När hon vid FSD-kongressen gick hårt ut mot kommunminister Henna Virkkunens parti tyder det på att en kompromiss som för kommunreformen framåt är ganska avlägsen.
När det gäller kommunerna valde FSD i stället att mana till kamp mot företag med kopplingar till skatteparadis, och att kritisera privatiseringen av vårdtjänster. Också här betonades den ideologiska skiljelinjen gentemot Samlingspartiet.
När FSD upplevde sin storhetstid ville det svenska partidistriktet gärna framställa sig som SDP:s ideologiska spjutspets. Signalerna från veckoslutets kongress blev att spjutet nu riktas mot regeringspartnern. När SDP berömmer sig över att ha hållit sina löften och sin linje blir ju konsekvensen att andra har fått lov att ge efter.
Konfrontation tycks nu bita bättre än kompromisser, och det bådar inte gott med tanke på klimatet i regeringen. Samlingspartiet trivs knappast hur länge som helst med att vara symbolen för allt som Socialdemokraterna tycker illa om.