Lång väntan på dagpenning

Skarorna av uppsagda ökar i Västnyland. FN-steels konkurs i somras förpassade närmare trehundra anställda vid stålverket till arbetslöshet. Nu måste också alla nästan trettio anställda vid Komas monteringsenhet i Karis förbereda sig på att mista jobbet. Vid bilföretaget Assistor i Hangö har man inlett samarbetsförhandlingar, femtiofem arbetstillfällen är hotade och det kan bli frågan om både uppsägningar och permitteringar för att reducera den totala personalstyrkan på ca 150 personer.
En vanlig men felaktig uppfattning bland gemene man är att de som mister jobbet inte i första taget behöver oroa sig över att stå på bar backe utan pengar för de löpande utgifterna. De fackliga arbetslöshetskassorna ska sörja för att inkomstrelaterad dagpenning börjar utbetalas några veckor efter uppsägningen. Förmånen rullar sedan på i 500 dagar.

I praktiken har systemet fallgropar som gör att pengarna låter vänta på sig. Paragraferna som stökar till utbetalningen har FN-steels forna arbetstagare fått erfara på ett mycket konkret sätt.
Veckorna har gått och sommaren lidit mot höst utan att några arbetslöshetsförmåner har synts till på bankkontot, fastän metallfackets arbetslöshetskassa har meddelat att behandlingen av dagpenning inte ska ta mera än 2–3 veckor.

Vad är då orsaken till skillnaden mellan teori och verklighet?
Den har i själva verket ett namn: periodisering av semesterersättning. Det betyder i klartext att den semesterersättning som arbetstagaren har införtjänat och inte tagit ut påverkar arbetslöshetsersättningen så att den senareläggs. En metallarbetare vid Koverhar kan alltså ha haft många veckors införtjänad semester, som betalades ut som en semesterersättning när anställningsförhållandet upphörde.
Periodiseringen innebär att semesterersättningen omräknas till en imaginär fortsatt anställning, så att man dividerar beloppet för den totala semesterersättningen med daglönen, vilket ger ett visst antal dagar. Men medan semesterveckan har sex arbetsdagar räknar man med fem dagars veckor när periodiseringen bestäms. Till detta kommer en karenstid på sju dagar innan den arbetslösa kommer in i arbetslöshetskassans rullor.

Både Metallförbundet och den kommunala grundtrygghetssektorn har kontaktats av arbetslösa, som utan förvarning har mist sitt jobb och fått vänta på ersättningar. Det är lätt att råka i en akut penningkris när basen för hushållets ekonomi ödeläggs. Räkningarna fortsätter att dimpa in i postlådan fast inkomsterna sinar och det är få familjer som har besparingar att leva på någon längre tid.
Den rådgivning som metallfacket ordnade i Koverhar genast efter FN-steels konkurs lär ha belyst periodiseringens följder, men det är förståeligt om de berörda inte noterade alla detaljer i den rådande kaotiska situationen. Efteråt har facket fått ta emot kritik och skällsord, när den bistra verkligheten har gått upp för medlemmarna.

Ingen rusning, men ett ökat antal förfrågningar och kontakter har noterats av tjänstemännen, som har hand om utkomststöd i Raseborg, nu på höstkanten. I september lämnade 54 nya hushåll in ansökan om utkomststöd, vilket betyder att det totala antalet ligger på drygt 1 180 hushåll. I alla fall ser de budgeterade medlen på 2,6 miljoner euro ut att räcka till i år.
Det som kritiken och siffrorna inte avspeglar är den vånda som det innebär på det individuella planet att pussla och dividera för att privatekonomin inte skall störta.

Missnöjet med periodiseringen av semesterersättningar ledde till att arbetsmarknadens centralorganisationer i oktober i fjol beslöt att slopa systemet från ingången av 2013. Social- och hälsovårdsministeriet bereder som bäst en ändring av utkomstskyddet för arbetslösa så att semesterersättningen inte längre ska påverka utbetalningen av arbetslöshetsförmån.
Också en annan förändring är i antågande. Makens inkomster ska inte påverka storleken på arbetsmarknadsstödet för den sökande. Hittills har familjer med två arbetslösa personer råkat ut för den situationen att om den ena får ett arbete så minskar den andras stöd. Den nya skrivningen betonar att förmånen är individuell och att det lönar sig bättre att jobba än att lyfta stöd.

Det är befogat att uppenbara missförhållanden i arbetslöshetsskyddet rättas till. Men det är beklagligt att steget från att omvandla ett principbeslut till fungerande praxis blev så sjumilalångt att de uppsagda metallarbetarna inte kommer i åtnjutande av förbättringarna.