Landets osed

Meddelandet är antagligen mera avslöjande än han hade avsett.
Han säger att han nu har lärt sig att det inte räcker med att följa lagen, man måste också ta hänsyn till etiska synpunkter och till hur händelserna framstår för utomstående. Han framhåller också att han nu har lärt sig en läxa, och i framtiden anlägger ett bredare perspektiv på saker och ting.

I all sin enkelhet illustrerar Vehviläinens uttalande tankevärlden bakom det finländska bäste bror-systemet.
Vd:n för Finlands nationella flygbolag Finnair blev alltså först i våras medveten om att hans och andra företagsledares agerande granskas också utanför styrelserummen. Vilken slags bubbla lever de egentligen i?
Det blev inget mutåtal eftersom allting har skett helt öppet i Finnair styrelse. Det var Christoffer Taxell som tog initiativ till affären där Vehviläinens bostad såldes till Ilmarinen, som hyrde den till Finnair, som i sin tur upplät den som tjänstebostad åt sin vd Mika Vehviläinen.
Vehviläinen hade försökt sälja bostaden, men inte fått någon köpare.
Lagligt, men inte snyggt.

I en kolumn i lördagens Hufvudstadsbladet argumenterade Hankenprofessorn Tom Berglund mot könskvoter i börsbolagens styrelser. Enligt honom är det viktigaste inte styrelsemedlemmarnas kön utan att de förstår de kvistiga frågor som en styrelse ställs inför. Tillsammans ska de bilda ett effektivt team.
De ska alltså ha en gemensam värdegrund och liknande uppfattning om hur man tacklar besvärliga problem.
Ungefär så som Finnairs styrelse i stort samförstånd löste den kvistiga frågan om vd:ns bostadsförmån.
Men ur företagets och dess ägares synpunkt hade det varit betydligt bättre om styrelseteamet hade inbegripit någon som hade kunnat se på händelserna i ett annat perspektiv än det som var så självklart för de övriga. 
Om vd:ns tjänstebostad var ett så här högprioriterat ärende i krisbolaget Finnairs styrelse hade det väl varit enklast att ge en av Finnairs egna anställda i uppdrag att handla upp en lämplig bostad, och sedan hyra ut den på vanligt sätt. Och under inga som helst omständigheter röra vid den bostad som bolagets vd själv hade försökt sälja i ett års tid.

I går inledde tingsrätten i Helsingfors behandlingen av en del av valfinansieringshärvan, nämligen penningströmmarna mellan Penningautomatföreningen, stiftelsen Nuorisosäätiö och Centern.
Bland de åtalade finns Nuorisosäätiös tidigare styrelseordförande Centerriksdagsledamoten Antti Kaikkonen, och Penningautomatföreningens tidigare styrelseordförande Jukka Vihriälä, också han tidigare Centerpolitiker.
Enligt åtalet har Nuorisosäätiö kanaliserat omkring 90000 euro som valstöd till Centern, stiftelsen hade i sin tur fått bidrag från Penningautomatföreningen för sin allmännyttiga verksamhet.
Ett intrikat inslag i processen blir värderingen av konstverk som Nuorisosäätiö köpte av riksdagskandidaternas stödgrupper. Tavlorna föreställer bland annat granna blombuketter i vas eller finländska vinterlandskap, med eller utan vattendrag.
En konstnär sålde grafik till Vihriälä för 40 –50 euro, Vihriälä sålde sedan alstren vidare för omkring 900 euro, bland annat till Nuorisosäätiö, eller andra organisationer som fick bidrag av Penningautomatföreningen. De som köpte tavlorna förnekar bestämt att det handlade om valbidrag, tavlorna kom till användning och hängdes på väggarna.

Att betala ekonomiskt stöd till kandidater i allmänna val eller till deras partier är inte brottsligt. Men om politiker delar ut offentliga medel för allmännyttig verksamhet, och samtidigt skaffar sig eller sitt parti ekonomiska fördelar av organisationer som tar emot pengarna rör man sig nog i gråzonens mörkare delar.
Rättegången pågår till november, Centerns kampanj inför kommunalvalet får extra bonus i form av den här genomlysningen av begreppet landets sed eller osed.