Dåliga utsikter

Också odlarna är bekymrade över att blötan och avsaknaden av rejäl sommarvärme resulterar i magrare skördar.
Till exempel på Tallbacka gård i Bromarv har tomaterna varit ordentligt försenade.
Och för spannmålsodlingen ser det riktigt illa ut, för en vecka sedan befarade Jan Grönholm på Nylands svenska landskapsförbund att skörden kan bli den sämsta på 25 år. Nederbörden i juni var upp emot tre gånger så stor som normalt.
Då tröstar det inte särskilt mycket att svampåret kan bli bra.

Odlarna i södra Finland bara befarar en usel skörd, men många potatisodlare i Sydösterbotten tycker att katastrofen redan klappar på dörren. För en vecka sedan lades hundratals hektar potatisåkrar under vatten av ihållande skyfall, i en del fall odlade man i torrlagda träsk, som nu återgick till sitt ursprungliga skick när avrinningen inte förmådde svälja vattenmassorna.
Odlarna försöker nu få området klassat som katastrofzon, vilket betyder att staten kommer in med extra ersättning. Budgetmomentet för skördeskador antas vara helt otillräckligt, det är bara 3,4 miljoner för hela landet. Katastrofklassificeringen är ändå ingen enkel operation, eftersom det handlar om statsstöd måste EU kopplas in.
Potatisklustret är en viktig sysselsättare i regionen, och om råvaran drabbas blir följderna kännbara.

Det är inte bara i Finland som vädret orsakar bekymmer för odlarna. I två av världens kornbodar, Mellanvästern i USA och Svartahavsområdet i Ryssland, väntar man betydligt sämre spannmålsskördar än i fjol. I USA väntas veteskörden bli 12 procent lägre, i Ryssland uppskattas minskningen till 7,5 procent. Mellanvästern har drabbats av torka, i Ryssland var det först torrt, men när skörden började bli mogen satte regnen in och försvårade skördearbetet.
Skördeutsikterna intresserar inte bara den enskilda odlaren. Livsmedelshandeln är global, och prissättningen bestäms enligt tillgång och efterfrågan. Spekulationer, förväntningar och marknadspsykologi spelar lika stor roll här som på penningmarknaden. Rykten om dåliga skördar driver upp priserna.
Det finns alltid både vinnare och förlorare, den som har god råvara att sälja när tillgången är, eller väntas bli, dålig kan göra goda affärer.

Fluktuationerna i världsmarknadspriserna märks också på den finländska marknaden. I producentens perspektiv är mekanismen den att när världsmarknadspriset går ned blir också den finländska spannmålen genast billigare, bonden får mindre betalt, men när världsmarknadspriset går upp tar det längre tid innan effekten slår igenom på den inhemska marknaden.
Högre råvarupriser leder ändå förr eller senare till högre livsmedelspriser, även om det finns många steg på vägen mellan åkern och matbordet.
Den finländska livsmedelsindustrin vill ännu inte tala om höjda matpriser, än så länge handlar det ju om skördeutsikter och inte om skördade ton per hektar. Industrin har också förberett sig på en sen skörd genom att fylla på sina lager. Någon brödbrist, i stil med vinterns och vårens smör- och äggbrist verkar inte vara att vänta.

Den långsiktiga trenden när det gäller den globala prisutvecklingen på livsmedel är i alla fall att den ekonomiska tillväxten i de folkrika länderna i Asien leder till ökad efterfrågan, och högre priser.
Till bilden här också att det ger bättre avkastning att odla majs eller soja som råvara för energitillverkning än att förädla dem till livsmedel.
En dålig skörd eller högre världsmarknadspriser på spannmål har ingen inverkan på finländarnas konsumtionsvanor, de påverkas mycket mera av modeväxlingarna när det gäller kost-, diet- och hälsotrender.
Men i områden där man redan nu lever på existensminimum kan högre livsmedelspriser eller en felslagen skörd betyda att levnadsbetingelserna omintetgörs.
Vi kanske ska vara litet försiktigare med att använda begreppet katastrof när det gäller skördeutsikterna.