Hur förvalta staden?

Förvaltningsmodellen för Raseborg ses över. En ny förvaltningsstadga ska träda i kraft från årsskiftet. Den borde berätta vad kommunen vill med sin organisation. Bland annat på vilken nivå man lägger besluten.
En kommitté för stadgor och instruktioner kom i våras med sin syn på vad som borde ändras och därefter har stadsstyrelsen sagt sitt om kommitténs förslag.  Nu är förslaget på utlåtanderunda i alla nämnder, sektioner och direktioner.
I juni var det meningen att också fullmäktige skulle diskutera ärendet, men det drogs bort från föredragningslistan. Nytt försök görs i augusti.
Gemensamt för de ändringsförslag som hittills har kommit kunde vara att "det var bättre förr". Mycket av det som skapades nytt i förvaltningen då Raseborg uppstod vill man nu riva ner och i stället bygga upp en modell som är snarlik den som rådde under Ekenäs tid som självständig kommun.

Generellt sett känns det som om Raseborgs modell ännu inte har hunnit rota sig och hitta sin plats. Därför är det synd om tålamodet hos politikerna inte är tillräckligt långt, samtidigt som den nostalgiska längtan efter något som fungerade tidigare i en mindre kommun är stark.
Då utvärderingen av "Raseborgsprocessen ur samgångsavtalets synvinkel" i april presenterades konstaterade Håkan Fant, som sammanställt rapporten, att tre år är en kort tid för att sammanföra tre olika förvaltningskulturer. Han ansåg att staden har stora möjligheter att förtydliga och förbättra processen och att arbetsfördelningen mellan förtroendevalda och tjänstemän bör preciseras för att serviceproduktionen ska bli effektivare.
Att lösningen skulle vara en återgång till det gamla känns inte given. Åtminstone inte i samtliga fall. Däremot kan det mycket väl hända att exempelvis en egen separat nämnd för bildning, kultur och idrott (fritid), som nu föreslås, kan vara befogad i stället för en enda stor gemensam som uppstod i och med Raseborg.

Det förefaller som en del av Raseborgspolitikerna nu vill sänka nivån på vilka frågor de kan fatta beslut om. I stället för att staka upp riktlinjer och visioner för framtidens Raseborg vill man peta i vardagliga, små frågor.
Ifall det beror på att man vill ha total politisk kontroll och inte vill delegera beslutsrätten har man inte insett hur mycket jobb det finns med större frågor. Men det kan förstås också bero på att förmågan att visionera, skapa sig en bild av framtidens Raseborg och se större helheter saknas.

Den fråga som väcker mest debatt är hur det ska bli med beställar-utförarmodellen, som togs i bruk då Raseborg föddes. Stadgekommittén föreslog att den slopas inom bildningssektorn och samhällstekniska sektorn, medan den bibehålls inom grundtrygghetssektorn. Förslaget var i enlighet med de slutsatser Fant drog efter sin utredning: Inom social- och hälsovården fungerar modellen i princip rätt bra, men betydligt sämre eller inte alls inom bildningen och tekniska sektorn.
Då stadgekommitténs förslag kom upp i stadsstyrelsen visade det sig att en majoritet ville slopa beställar-utförarmodellen också inom vården.

Därefter har den här modellen fått bära hundhuvudet för att Pojo hvc måste hållas stängt under fem sommarveckor då tillräcklig läkarkapacitet inte kan uppbådas. Det är olyckligt – inte minst för Pojoborna – att hvc nu är tillfälligt stängd, men det är knappast beställar-utförarmodellens fel.
Fullmäktigeledamöterna är säkert tillräckligt vidsynta för att fatta sitt beslut om modellens öde på en bredare bas än detta.

Arbetsfördelningen har bevisligen varit oklar mellan direktionen för grundtrygghetsproduktion och grundtrygghetsnämnden. Det kan vara en bidragande orsak till att modellen inte uppskattas av alla. I så fall borde i första hand arbetsfördelningen ses över. En modell ska väl inte skrotas då den inte haft de förutsättningar som krävs för att den ska fungera som tänkt.
Nuvarande modell behöver inte utgöra den optimala förvaltningsstrukturen, men en noggrann utvärdering borde utföras . Först därefter kan slutsatser dras och eventuella beslut fattas om och vilka förändringar som bör göras.
Allra värst är att fatta beslut om att spola något utan att bestämma vad som kommer i stället. Stadsstyrelsen gjorde det, men det kan knappast fullmäktige göra.