Nattliga oklara möten

Det har aldrig varit lätt att få ett grepp om EU och de ärenden som behandlas inom unionen. Frågan är ändå om det någonsin har varit ett oklarare läge än just nu. I takt med att den ekonomiska krisen både djupnar och breder ut sig blir beslutsfattandet och de beslut som fattas allt svårare – också att greppa.
Synnerligen talande är händelserna i slutskedet av toppmötet i fredags. På morgonen gick det redan ut nyheter om ett avslutat EU-toppmötet och lösningar som hade nåtts under efternatten. Några timmar senare fick vi veta att toppmötet har återupptagits eftersom det avslutade mötet hade lett till missförstånd och felaktiga tolkningar av olika mötesdeltagare.
EU:s svårigheter att komma till skott och hitta effektiva lösningar på skuldkrisen som skakar flera medlemsländer förvandlar unionen samtidigt till en sammansättning i politisk kris. Och EU:s trovärdighet lider.

Varför måste över huvud taget den här typen av synnerligen viktiga, avgörande möten hållas under natten? Ingen av de närvarande statsledarna är då i topptrim och intellektuellt på helspänn.
Statsminister Jyrki Katainen (Saml) frågade sig i måndags, helt befogat, om det är riktigt klokt. Han konstaterade samtidigt att toppmötena också kan vara dåligt förberedda och informationen som ges om agendan i förväg så knapphändig att det blir omöjligt att höra stora utskottets åsikt i förväg.
Med Katainens ord kan man också fråga sig om det är riktigt klokt att möten som är av stor betydelse för hela EU är bristfälligt beredda. Ju sämre de förbereds desto större är risken för att också själva mötena förlöper dåligt – och drar ut ända in på småtimmarna.

Förr ordnades Europeiska rådets möten två gånger per ordförandeperiod (sex månader), alltså fyra gånger per år. Då var förberedelserna långa och noggranna. Ordförandelandets representanter reste runt till varje medlemsland för att informera om det kommande mötet och lät sig samtidigt informeras om respektive lands ståndpunkt i mötesfrågorna.
Nu möts EU:s statschefer däremot stup i kvarten. Sedan finanskrisen blossade upp 2008 har över 30 toppmöten hållits, många av dem med underrubriken "krismöte".  Med den mötesintensiteten borde de ha hittat sin form och rutinerna borde vara bekanta.
Varför lyckas man inte förbereda dem grundligt med en klar agenda? Varför lyckas man inte leda mötena så att stora avgöranden inte måste fattas mitt i natten? Högdjur är inte nödvändigtvis effektiva och alerta nattdjur.

Här hemma försöker oppositionen göra sitt bästa för att utnyttja det svåra och oklara läget och pressa regeringen och statsministern ytterligare också från finländskt håll.
Speciellt Centern har gått hårt åt statsminister Katainen efter toppmötet förra veckan och beskyllt honom för att ha överskridit sitt mandat och sina förhandlingsfullmakter. Det skulle ha skett då toppmötet godkände att direkt stöd – inte via staten – kan ges till spanska banker från den permanenta räddningsfonden (ESM).
Ett sådant beslut har emellertid inte fattats. Stödet till de spanska krisbankerna går via spanska staten tills den planerade gemensamma banktillsynen inom EU, som toppmötet nu fattades beslut om, verkligen fungerar. Först därefter kan beslut om direkt bankstöd fattas.

Nu är det i alla fall sannolikt att riksdagsledamöternas sommarledighet avbryts och att riksdagen sammankallas i början av augusti. Det skulle i så fall vara första gången på 50 år sommarledigheten avbryts.
Mer dramatiska saker har hänt under riksdagens ledigheter utan att riksdagens semester avbrutits. Men det är säkert inte till nackdel att riksdagen samlas, informeras och ges en chans att debattera den situation som nu har uppstått och som åtminstone i någon mån inte verkar vara helt kristallklar.
Risken är ändå överhängande att hela tillställningen blir en inrikespolitisk match där de stora frågorna om EU:s pågående kris och unionens framtid hamnar i skuggan för inrikespolitisk skuggboxning och försök till billig poängplockning.