Nu är det allvar

Det kommer att uppstå en enorm efterfrågan på kommunutredare. Den slutsatsen kan man otvetydig dra efter att ha studerat de kriterier som regeringen nu har lagt fram för förnyandet av kommunstrukturen.
Ministergruppen för förvaltning och regionutveckling (Halke) godkände i onsdags kriterierna som styr kommunreformen. Kriterierna gäller befolkningsunderlaget (20 000), arbetsplatssjälvförsörjningen (80 procent), kommunalekonomin (sex nyckeltal) och pendlings- och samhällsstrukturen.
Kriterierna är på de flesta punkter synnerligen klara utom i vissa enstaka fall där det talas mer godtyckligt om krav på "funktionella helheter".

Målet med kriterierna är enligt regeringen att säkra en kommunstruktur som garanterar jämlikt ordnande av service i hela landet och som förstärker kommunernas förutsättningar att självständigt svara för ordnandet av den grundläggande servicen. Tanken är också att kommunernas ekonomi som helhet ska vila på stabil grund.
I det här skedet gäller det krav på utredningar. Utgående från de kriterier som nu finns kan i praktiken så gott som alla kommuner i landet bereda sig på att beröras. Det är ju inte enbart kommuner som inte uppfyller kriterierna som förpliktigas att genomföra utredningar. Inte heller starka och välmående kommuner kan välja att stå utanför en utredning ifall det annars är omöjligt att uppnå "en funktionell helhet i området", som det heter. Är grannkommunen i blåsväder kan man inte bara vända ryggen åt.

Det kan i vissa fall vara möjligt att avvika från de allmänna kriterierna, till exempel om kommunen finns i gles bebyggelse (Lappland närmast) eller för att trygga språkliga rättigheter. Reformen ska inte få leda till en splittring av språkligt enhetliga områden eller till betydande förändringar i fråga om förverkligandet av de språkliga rättigheterna.
Det här bör ses som en god garanti för att Svenskfinland på grund av kommunreformen kvarstår i enhetliga och fungerande områden.

Regeringen har haft svårt att komma till skott i kommunreformen och en känsla av att den håller på att urvattnas har spritt sig. De kriterier som nu har presenterats är ett bevis på att så inte är fallet. Om de följs och nya kommuner skapas enligt dem så kommer vi före 2017 – då reformen ska vara genomförd – att ha en kommunkarta som starkt påminner om den som tjänstemän vid Finansministeriet tog fram i vintras, med färre än 100 kommuner. En karta som många politiker från regeringspartierna ansåg skulle tas med en pipa snus. Nu är det allvar.
Regeringspartierna betonar fortsättningsvis att reformen bygger på frivillighet och att man inte vill använda termen tvångssammanslagningar. Det rimmar illa med de hårda kriterierna.
Vi måste komma ihåg att kriterierna inte enbart utgör en grund för de förestående utredningarna, de utgör också grunden för regeringens strukturlag som ska träda i kraft i vår.

Nu ska kommunerna aktivera sig. Den första fasen för kommunerna består av att komma med respons om lagförslaget till ny kommunstruktur och därefter sätta i gång utredningar. De kommer i praktiken att utföras då de nya fullmäktigeförsamlingarna börjar sitt arbete genast efter årsskiftet. De som inom ett drygt år, före april 2014 fattar beslut om kommunsammanslagningar kan räkna med understöd från staten. Det är moroten
Vilken piskan blir är ännu oklart. Men de kommuner som inte agerar trots att de inte fyller kriterierna kan sannolikt räkna med kraftigt försämrade utsikter att få statsanslag i samma omfattning som tidigare.

Det finns helt säkert många kommuner som kommer att spjärna emot, kanske också i vår region. Inte minst bland kommuninvånarna finns känslor för den egna kommunen och dess identitet djupt rotade. Farhågor finns om att en ny och större administrativ enhet skulle förändra hemkänslan, även om många som varit med om kommunfusioner kan intyga att de farhågorna ofta kommer på skam.
Däremot finns det större reella orosmoln, såsom rädsla för minskad närdemokrati och sämre tillgång till service på nära håll. Hur bland annat detta ska lösas är det viktigt att det framgår i de utredningar som de flesta kommuner nu står inför.