Sydväst i stormens öga

I VN:s midsommarnummer för en vecka sedan bjöds läsarna på ett helt uppslag om sommarstoppet och den stora renoveringen av masugnen på FN-steel i Koverhar. Artikeln andades optimism och redaktör Eva Hagman konstaterade att lågan i toppfacklan enligt planen ska flamma igen i mitten av juli.
Nu vet vi att alla som arbetar med moderniseringen av stålverket är borta i mitten av juli, men att toppfacklan ändå inte brinner. Eventuellt har den slocknat för evigt. I så fall har vår region i en smäll drabbats ekonomiskt hårdare än någonsin tidigare. Enbart vid FN-steel i Koverhar berörs 270 personer och i företagen kring stålverket och deras underleverantörer ytterligare över 100.
Samtidigt meddelar grannen Ruukki Metals i Lappvik att personalen där minskas med 20 personer.

Läget har många gånger under stålverkets halvt sekel långa historia varit osäkert. De ekonomiska fluktuationerna har varit stora och konjunkturnedgångarna inom stålindustrin har varit kännbara. Men det har alltid löst sig, en ny ägare har alltid dykt upp då den gamla har önskat dra sig ur och ägaren har aldrig gått i konkurs .
Men i tisdags skedde det. FN-steel meddelade att man blir tvungen att avbryta verksamheten, bolaget har försatts i konkurs. Det försämrade läget på stålmarknaden och fortsatt höga råvarupriser på grund av Kinas och Indiens stora inköp har försvårat läget. Men frågan är om det inte sist och slutligen var oöverstigliga problem att få finansiering – för bland annat den pågående, nödvändiga moderniseringen av stålverket – som fick FN-steel på knä.
Tidpunkten känns absurd, konkurs just då stålverket ska stå välrustat inför framtiden med ökad produktionskapacitet och sänkta produktionskostnader.

Ifall ingen räddare träder in innebär det att hundratals människor, otaliga familjer och hela kommuner – Hangö och Raseborg i huvudsak – drabbas mycket hårt. FN-steel är den största privata arbetsgivaren på Hangöudd.
Samma sak händer hos grannarna på Kimitoön, där FN-steels enhet i Dalsbruk går ett likadant öde till mötes. Då dessutom Kimitoöns och Hangö/Raseborgs gemensamma granne Salo är i en ytterst svår situation till följd av uppsägningarna på Nokia är hela det sydvästra hörnet av Finland nu i stort behov av hjälp.
Salo har redan fått löfte om stöd från staten och har status som strukturomvandlingsområde. Också Kimitoön och Hangö behöver samma hjälp. För Hangös del är statens gamla löfte om hjälp i form av ersättande arbetsplatser för arméns nedläggningar ännu inte infriat, så senast nu är det dags att staten ställer upp för Hangö.
Det bör finnas en möjlighet att göra hela det sammanhängande området Kimitoön-Salo-Hangö-Raseborg till strukturomvandlingsområde. Effekterna från en grannkommun i kris stannar inte vid kommungränsen.

SFP:s ordförande och blivande försvarsministern Carl Haglund har redan meddelat att följderna av FN-steels konkurs förutsätter åtgärder från statens sida då antalet förlorade arbetsplatser är så stort. Enligt Haglund uppfylls kraven som strukturomvandlingsområde både av Hangö och av Kimitoön.
Förhoppningsvis resonerar även andra regeringspartier på samma sätt. SDP:s riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta berättar i dagens VN att hjulet har satts i rullning också inom hennes parti och att ministerbesök och -träff står på agendan omedelbart.

Både Hangös och Raseborgs ekonomi är redan från tidigare ansträngd.
Den katastrof som är ett faktum ifall all verksamhet i Koverhar nu tar slut kan endast lindras genom att nya arbetsplatser uppstår. För att det ska kunna ske i den omfattning som krävs behövs statens stöd så att nuvarande och eventuella nya företag kan sysselsätta folk. Ensamma klarar regionens kommuner och företag inte av situationen.
För personalen kan det vara omöjligt att hitta nya jobb inom metallbranschen och då krävs möjligheter till omskolning, vilket i sin tur ställer krav på vuxenutbildningen. Här kan Axxell få en central uppgift. Det är viktigt att ny sysselsättning eller utbildning kan erbjudas i den egna hemtrakten så att inte människor tvingas helt flytta bort från västligaste Nyland.
Speciellt i Hangö har invånarantalet minskat redan i många år och när massarbetslöshet drabbar en ort accelererar den utvecklingen vanligtvis då folk tvingas flytta efter nytt jobb. Det i sin tur anstränger ekonomin ytterligare.