Allt färre gör allt mer

Staden Raseborg har presenterat sitt tredje personalbokslut över året 2011, som betecknas som det första "normala" året efter att de tre kommunerna Ekenäs, Karis och Pojo blev en stad.
Ett uttryckligt syfte med kommunfusionen var att uppnå större effektivitet och produktivitet i hela det kommunala maskineriet, så att färre anställda skulle behövas för att producera tjänsterna.
Nu då det visar sig att antalet anställda har ökat med hundra personer från 1 795 till 1 895 kunde man lättvindigt dra slutsatsen att målet inte har nåtts.

Den omständigheten att staden har övertagit verksamheter och grundat nya enheter förklarar varför de anställda har ökat i antal. Avvänjningsenheten för missbrukare och sysselsättningsavdelningen för långtidsarbetslösa är två sådana verksamheter, som staden började driva i egen regi för att göra dem kostnadseffektivare. Tidigare köptes tjänster på Ekåsen för missbrukarvården till ett avsevärt dyrare pris än vad det kostar för staden att själv producera dessa tjänster.
Ytterligare har en grupp anställda inom vården knutits till Raseborg efter att staden i mars övertog verksamhet som Folkhälsan tidigare hade skött på Mjölbolsta. De omkring 80 anställda syns givetvis inte i personalbokslutet för fjolåret, men kommer att dyka upp i redovisningen för det här året.
Också på andra områden, såsom eftisverksamhet, handikappservice och barnskydd har stadens egna personalinsatser vuxit. De finskspråkiga eleverna ökar i antal, vilket betyder att det behövs fler lärare och annan personal. På svenskt håll går utvecklingen i motsatt riktning.
Ökningen av den totala arbetsmängden i staden skulle ha betytt att personalstyrkan borde ha vuxit med 158 anställda, men hundra räckte alltså till. Det innebär att produktiviteten har höjts ansenligt.

Raseborg är ingalunda ensam om att ta hem verksamheter, som tidigare har upphandlats. Keva, som sköter den offentliga sektorns pensionsärenden, publicerade i mitten på juni en undersökning som ger beskedet att en fjärdedel av alla kommuner igen har börjat producera sådana tjänster i egen regi, som tidigare köptes av andra aktörer.
Motiveringarna till att så sker hänger främst ihop med ekonomi och kvalitet. De faktorer som nämns är bland annat missnöje med kvaliteten på det utförda arbetet och insikten att kostnaderna blir lägre när kommunen själv producerar tjänsterna. Städning och ekonomiförvaltning nämns som verksamheter som det inte är värt att upphandla. Allt fler kommuner försöker också undvika läkartjänster, som tillhandahålls av bemanningsföretag för att de är både kostsamma och kvalitativt undermåliga.

Erfarenhet av att serviceproducenten inte fyller de stipulerade kriterierna har man också i Raseborg. Missnöjet med företaget Mehiläinen som har hand om verksamheten vid Karis hvc har gällt både underbemanningen av läkare och deras bristande språkkunskaper. Stadens påtryckning och hot om uppsägning av avtalet utmynnade i april i Mehiläinens löfte att förbättra servicen så att samarbetet kan fortsätta planenligt till slutet av 2013.
Å andra sidan visar svårigheterna att hålla Pojo hvc öppen under sommaren att det inte är en lätt match för kommunen att hålla en mottagning ens minimibemannad.

Den pågående pensionsvågen medför att kommunernas personal går ner i antal. Enligt Kevas undersökning skulle de kommunalt anställda minska med tio procent från dagens 430 000 framtill år 2020. Orsakerna är många: arbetsmetoderna utvecklas tack vare nya elektroniska tillämpningar, sparprogram och nedskärningar tvingar beslutsfattarna till noggranna bedömningar av vad man har råd med. Det betyder att var och en anställd som går i pension inte automatiskt leder till nyrekrytering av en efterföljare med samma uppgiftsbeskrivning.

De tre första åren har i Raseborg också inneburit en stor personalomsättning. Sammanlagt 333 personer har av olika orsaker slutat – av dem gick 123 i pension. Behovet av vikarier är också påtagligt, sjukfrånvaron var i fjol 13,7 arbetsdagar per årsarbete vilket motsvarar 6,35 procent av årets arbetsdagar.
Oron för att det blir allt svårare att rekrytera kunnig personal i synnerhet inom åldringsvården och sjukvården är synnerligen befogad. Att dessutom fylla ett skriande behov av inhoppande, duktiga vikarier är en utmaning för hela vårdadministrationen.