Katainens styrning

SFP:s partidag i Tammerfors för två år sedan fick en överraskningsgäst då Samlingspartiets riksdagsledamot Kimmo Sasi plötsligt stegade in i kongressalen på Hotell Rosendahl. Han hade åkt i ilfart från sitt eget partis kongress i Jyväskylä. Orsaken var samlingspartisternas överraskande beslut att slopa den obligatoriska svenskan i grundskolorna. Sasi ville lugna SFP och försäkrade att partiets ledning inte har för avsikt att följa den godkända motionen.
Det har man inte heller gjort och därför fanns det en ny motion i samma ärende på årets partikongress. Det var Samlingspartiets ungdomsförbund som på nytt i en motion krävde att den obligatoriska undervisningen i landets andra nationalspråk avskaffas.
Den här gången behövde inte Sasi skickas som sändebud till SFP, partikongressen godkände inte motionen.

Motionen om den obligatoriska svenskan blev ändå den fråga som väckte den livligaste debatten på Samlingspartiets kongress i Rovaniemi. För två år sedan skedde enligt partiledningen ett misstag då motionen godkändes, men den här gången ville partiordförande Jyrki Katainen förhindra att det skulle upprepas.
Katainen tog själv till orda på kongressen, satte hela sin auktoritet på spel och frågade vad det är för ett samhälle där språkgrupperna inte ens försöker förstå varandra. Han påpekade att vi har ett folk och två språk.
Det här hade önskad effekt och då man gick till omröstning var motståndarna till motionen i så klar majoritet att rösterna inte ens behövde räknas. Katainen är så stark i dag inom Samlingspartiet att han vågar sätta sig i blöt i en känslig fråga utan rädsla för att förlora.
Det är den här typen av finskspråkiga ledande politiker som behövs i det allt kärvare språkklimatet vi befinner oss i. Katainen har allt tydligare blivit en stark försvarare av svenskan i Finland, han går i bland andra Johannes Virolainens (C) och Paavo Lipponens (SDP) fotspår, som annars snart hotas blåsa igen.

I Hbl säger tidigare SFP-medlemmen och nuvarande samlingspartisten Michael Berner att vinden nu har vänt inom hans nya parti. Den slutsatsen kunde man kanske dra om man enbart ser på ovan nämnda omröstning. Men det är inte hela sanningen.
Dels är det den unga generationen som går i spetsen för kampen mot den obligatoriska svenskan och den kan mycket väl hålla fast vid sin syn. Det kan i så fall bli en fråga som man återkommer till.
Dels behandlades också andra frågor i anslutning till svenskan på Samlingspartiets kongress som inte nödvändigtvis är till nytta för finlandssvenskarna.
Det är säkert bättre att tala om att stormen har bedarrat, vinden har inte vänt i Saml.

Partiet godkände en motion från Nordsjö lokalavdelning om att slå ihop svensk- och finskspråkiga skolor. Partistyrelsen höll med och konstaterar att det med tanke på språkinlärning är motiverat att placera svenska och finska skolor under samma tak, att de två nationalspråken skulle bli en naturlig del för alla skolelever. Dessutom kunde hopslagna skolor också spara resurser, anser Samlingspartiet.
Det här synsättet går rakt emot den Taxellska paradoxen om att tvåspråkiga lösningar resulterar i enspråkighet. Språkbad har bevisligen en god effekt på språkinlärningen, men att slå ihop skolor är något helt annat. Det finns inte pedagogisk forskning som ger belägg för att det skulle ge ett gott resultat.