Lika som bär?

Stefan Wallin har inlett sin sista vecka som partiordförande. Vem som ska bli hans efterträdare tycks förbli oklart in i det sista.
Anna-Maja Henriksson och Carl Haglund möts i kväll i Lovisa i den sista av sammanlagt sju partiledardebatter. De tidigare sex har inte avslöjat några ideologiska skillnader mellan de två. De har tvärtom uppvisat en anmärkningsvärt likadan syn i sakfråga som sakfråga.
Det blir ett styvt jobb för chefredaktör Micaela Röman att i kväll som debattledare ännu hitta någon politisk skiljelinje. Hennes chefredaktörskolleger runtom i Svenskfinland har åtminstone gått bet på det, liksom allmänheten som ställt frågor på alla tidigare orter.
Det förefaller nästan som om Henriksson och Haglund skulle ha kommit överens om att visa upp en totalt enig politisk front och att annat än sakfrågor får fälla avgörandet.

Inte heller Hbl:s omfattande rundringning till partidagsdelegater för två veckor sedan ändrade på kandidatduons beteende. Man hade kunnat vänta sig att Henriksson skulle ha lockats att höja sin profil under slutspurten då hon utgående från de 145 partidagsdelegater som svarade låg klart i lä bakom Haglund. Men en profilhöjning eller -skärpning har inte kunnat skönjas. De två går lika som bär, hand i hand mot partidagen i Karleby under veckoslutet.
Däremot verkar kampen vara blodigare bland anhängarna där vissa övertramp har förekommit i bägge läger. Något av dem kan också ha skett med egna intressen för ögonen, men det är inte uteslutet att buskskyttarna missar målet och i stället överraskas av en kraftig rekyl.

Av de anmälda delegaterna sade sig i Hbl:s undersökning 92 rösta på Haglund och 53 på Henriksson. 81 var osäkra eller ville inte avslöja vem de stöder och 15 nådde Hbl inte.
Efter detta har ytterligare några delegater anmält sig, men sannolikt blir de totalt inte mycket fler än 250, vilket innebär att 125-130 röster kommer att räcka för majoritet. Det i sin tur innebär att Henriksson måste få en överväldigande majoritet av de osäkra eller de som inte i förväg vill uppge hur de röstar bakom sig.
Att det skulle lyckas är inte uteslutet, speciellt då man beaktar att det bland de som inte uppgav hur de röstar finns väldigt många österbottningar, Henrikssons kretskamrater.

Då Haglund i Helsingfors, Nyland och Åboland nästan sopar golvet med Henriksson krävs en mycket stark uppbackning av Henriksson från Österbotten. Hon får en stor del av Kvinnoförbundets delegater bakom sig, men i motsvarande grad dominerar Haglund kraftigt bland SU:s delegater, som är lite fler än Kvinnoförbundets.
Bland SFP:s riksdagsledamöter är Henriksson däremot klar favorit. Det kan förefalla överrakande att också alla tre nyländska ledamöter flaggar för Henriksson, i motsats till situationen bland nyländska (och västnyländska) partidagsdelegater. Ingalunda känner sig riksdagsledamöterna hotade av en partiordförande som medtävlare i den egna valkretsen i nästa riksdagsval?

Då det inte tycks finnas några egentliga ideologiska skillnader eller avgörande olika synsätt i viktiga sakfrågor blir det slutligen annat som avgör valet. Det kan vara kandidatens ålder, hemort, kön eller något annat för uppdraget mindre vidkommande.
Att nylänningarna och delegaterna från Helsingforskretsen i högre grad verkar stöda Haglund än österbottningarna Henriksson kan eventuellt förklaras av att det är många decennier sedan SFP hade en ordförande från Nyland eller Helsingfors.
En förklaring kan också ligga i att SFP och det svenska är mera trängt i de södra delarna av landet och att en ordförande härifrån kunde hjälpa upp situationen. Det är inte otänkbart att också en del österbottningar resonerar så då de väljer Haglund hellre än Henriksson, trots att hon kommer från hemknutarna.

Det är likaså möjligt att ordförandevalets dominoeffekter kan avgöra röstningsbeteendet för en del delegater då de inte hittar direkta avgörande politiska skillnader mellan kandidaterna.
Någon kan anse att det är bättre om Carl Haglund fortsätter som skicklig Europaparlamentariker, medan en annan kanske inte vill se Nils Torvalds som MEP.
Någon kanske låter sitt slutliga val styras av hur ordförandevalet inverkar på vem som är SFP-minister i fortsättningen.
Är det bra att Wallin får maka på sig eller inte? Ifall Haglund blir vald sker det inom en nära framtid, medan Wallin mycket väl kan fortsätta om Henriksson blir vald eftersom hon redan sitter i regeringen. Hur bekväm hon känner sig med tidigare partiordföranden kvar i regeringen är sedan en annan sak.