Under gemensamma tak

Våra gymnasiers framtid är en eldfängd fråga. Speciellt de små försvarar sig med näbbar och klor då det höjs röster för att gymnasienätet måste skäras ner så att det endast finns stora och starka gymnasier. Det finns också ett starkt lokalt försvar av små gymnasier som är de enda på orten.

Den här försvarsviljan fick också gruppen bakom Kommunförbundets gymnasieprojekt erfara under sitt arbetes gång. Men då gymnasieutredningen nu är klar och i går presenterades framgår det att farhågorna kring förslag om en gymnasieslakt var obefogade.

Arbetsgruppen bakom Gymnasieprojeketet – Studentexamen på lika villkor föreslår att antalet svenskspråkiga gymnasieenheter hålls oförändrat med undantag av Helsingfors. Men det innebär inte att allting föreslås fortsätta som tidigare. Tvärtom, en förutsättning för att alla enheter ska kunna kvarstå är omfattande strukturella förändringar och samarbete vilket beskär självständigheten och antagligen därför ändå framkallar mothugg.
Mindre gymnasier är inte sämre, de kan ofta erbjuda god kvalitet på sin undervisning och flera har klarat sig bra i de jämförelser av studieresultat som har gjorts. Däremot är det svårt för ett litet gymnasium att kunna erbjuda samma breda kursutbud som de större. Utbildningen i olika gymnasier borde kunna ge samma möjligheter till fortsatta studier och placering i arbetslivet, vilket inte är fallet ifall kursutbudet är begränsat.

En större valfrihet är enligt rapporten en av de stora utmaningarna för svenskspråkiga gymnasier och speciellt utmanande för små gymnasier. Då dessutom grunderna för gymnasiets läroplan ska förnyas och valfriheten då ytterligare ökas, så finns det risk för att ojämlikheten i kursutbud fortsätter växa.

Samtidigt talar regeringsprogrammet om en nedskärning på 30 miljoner euro i gymnasienätverket, vilket sannolikt innebär att de smågymnasiestöd som nu betalas till skolor med färre elever kommer att minska, vilket sätter ännu mer press på skolornas möjligheter att ha ett bra kursutbud.

Projektarbetsgruppen säger sig ha märkt att betydelsen av ett brett kursutbud har ifrågasatts i flera svenskspråkiga gymnasier. Enskilda skolor och kommuner borde inte sätta egna gränser för vad som kan anses vara ett tillräckligt kursutbud. Elevernas framtid måste sättas i främsta rum och då bör utbudet motsvara det nationella genomsnittet. Dessutom bör det ligga i gymnasiets eget intresse att kunna erbjuda tillräckligt med kurser för att utgöra ett intressant alternativ för de som går ut högstadiet. Redan nu är gymnasiebenägenheten låg i Västnyland, så attraktionskraften måste i stället höjas.

Beträffande Västnyland säger sig arbetsgruppen ha noterat att insikten om vad som är bäst för eleverna överskuggas av lokalsamhällets intressen. I stället för att beakta de studerandes behov har man gått in för lokala lösningsmodeller, där det primära incitamentet varit att bevara ett eget självständigt gymnasium.
Det här är inget annat än kortsiktig lokalpatriotisk politik.

Gymnasieprojektet föreslår att de västnyländska svenska gymnasierna från Virkby i öster till Hangö i väster i ett första skede utvecklar distansundervisningssamarbetet NiVÅ med gymnasierna i Åboland och därefter stegvis förverkligar något som går under arbetsnamnet Campus Raseborg.

Där skulle den svenska utbildningen i Raseborg inom andra och tredje stadiet samlas. Till en början föreslås att Raseborg stad, Axxell och Novia börjar titta på samordningsstrukturer och upprätthållarfrågor och därefter skulle möjligheter öppnas också för gymnasierna i Hangö, Virkby och eventuellt Kimito att ansluta sig.

En massa svåra frågor måste lösas innan detta låter sig göras, inte minst den om upprätthållarmodellen, men det är onekligen ett intressant förslag med många fördelar. Värt att spinna vidare på.
Kvaliteten på och utbudet av undervisning skulle bli mycket bred, lärarresurserna kunde utnyttjas optimalt, administrationen slimmas och sammantaget skulle det bli en stor och stark enhet där de utbildningar som ingår i stället för att konkurrera skulle komplettera varandra. Och ingen skulle få längre skolväg.