Hur gick det för Pendolino?

Kustbanan Thomas Blomqvist belyser kustbanan i VN (22.1) i sin I dag-kolumn. På ett flertal punkter träffar han rätt, men inte på alla.
Med höghastighetståg menar man tåg som rör sig med en hastighet på mer än 200 km/h. Sådana hastigheter tillåter nuvarande kustbana inte. Inte ens med mindre reparationer.
Den nuvarande kustbanans kurvor är för branta och doseringen otillräcklig. Ska man köra med sådana hastigheter fordras det ett spår i vardera riktningen. Sträckan Kyrkslätt–Karis bör köras på 15 minuter. Hur få två spår gjort mellan Karis och Salo? Bergsskärningar och tunnlar måste utvidgas på grund av luftmotståndet.
Det finns inga hinder att bygga ett nytt dubbelspår Salo–Lojo–Esbo, men hur är det med sträckorna Åbo–Salo och Esbo–Helsingfors? Längs båda sträckorna finns tätbebyggelse vilket gör att tågen inte kan framföras med hastigheter över 200 km/h. Speciellt i Helsingforsändan blir höghastighetståget ett lokaltåg när man kommer till Sockenbacka.
Därtill har man inte beaktat lok och vagnar för ändamålet. Nuvarande duger inte för hastigheter över 200 km/h. Därtill fordras det bättre fjädrings-, krängnings- och bromsteknik. Att köpa erforderlig utrustning för cirka 160 kilometer förstår ingen.
Därtill är kustbanan helt onödig för Ingå och Sjundeå eftersom inga tåg längre stannar där. Sjundeåborna får skaffa sig ett eget tåg om de önskar ta sig med tåg till Helsingfors.
Pendolino skulle bli ett snabbtåg, men hur gick det? Minns även att det är riksdagen som bär ansvaret för dylika dagdrömmar, inte ministeriet allena.
Stig Österholm
Täkter