Dags för Hangö stad att lägga korten på bordet

Hangö Stadsstyrelsens ordförande knäpper av telefonen, fullmäktigeordförande vet ingenting och stadsdirektören ger rådet att glömma och gå vidare. Som invånare och privatföretagare är det ett frustrerande bemötande. Men det är så det har varit de senaste månaderna när vi velat diskutera vårt skadeståndskrav på staden och bett om en förklaring till varför Hangö Lax fördes bakom ljuset i början av 1990-talet. För oss som drabbades är det här inget gammalt, tvärtom, det är vardagen vi lever i.
Vi förstår att ärendet är obekvämt och att staden helst vill få det undanstökat. Det vill vi också. Men hittills har kommunikationen varit ensidig.
Alla vet att staden gjorde många fel när Tulludden byggdes ut för kommersiella behov. Värst var det i början av 1990-talet. Man gjorde först och frågade sedan. Genom kohandel med Miljöministeriet och statens fastighetsverk ändrade man formen på naturskyddsområdena, bland annat för kajbygget och de stora cisternernas skull i Yttre hamnen. I den härvan trasslade man in Hangö Lax. Ett litet fiskodlingsföretag var lätt att offra när miljömyndigheterna krävde kompensation. Fiskodlingar hade ett dåligt rykte på den tiden och att putsa vattnen rena från dem kunde anses som en bedrift i vissa kretsar.
När staden, sjöfartsstyrelsen, statens fastighetsverk (Forststyrelsen) och Miljöministeriet gjorde upp om diverse ändringar och nya ägoförhållanden på Tulludden och vattenområdet utanför där fiskodlingen låg, involverades vi aldrig i diskussionerna. Detta trots att jordlegolagen (5 kap 258/66) som vårt arrendekontrakt byggde på klart och tydligt säger att legogivaren (staden) är skyldig att informera legotagaren (Hangö Lax) om eventuella förändringar. Eftersom staden aldrig informerade Hangö Lax om vad som var i görningen, utan tvärtom invaggade oss i tron att allt var som det skulle, är det uppenbart att man avsiktligt försökte vilseleda oss. Oaktsamhet inom avtalsförhandling, där en part orsakar en annan part skada, är straffbart även det.
Trots att vi gjorde flera besök på stadskansliet under den period (1992–1997) processen pågick i kulisserna gav man aldrig ens en antydan om att fiskodlingen på dess dåvarande plats var hotad. Både miljönämnden, stadsstyrelsen och fullmäktige talade för fiskodlingen. Och dåvarande stadsdirektören gav samma besked. Ändå skrev han aldrig under det förlängda arrendeavtalet. Det är helt oförståeligt. Om vi bara hade informerats om misstycket mot odlingen på dess dåvarande ställe och/eller anvisats en annan plats skulle vi inte vara i detta läge nu. Det brast i kommunikationen och på den fronten har staden inte blivit mycket bättre på drygt tjugo år.
I tron att allt var frid och fröjd gjorde Hangö Lax miljoninvesteringar i odlingen. Det visade sig vara livsavgörande. Vi miste allt vi ägde. Men också Hangö stad har gått miste om tiotals arbetstillfällen och ansenliga skatteintäkter. Med allt tal om närproducerad mat och reducering av skräpfisk skulle en fiskodling enligt vår modell vara en blomstrande näring för Hangö i dag.
Med andra ord: Pressade av i första hand Miljöministeriet och dåvarande länsstyrelsen köpte staden sig fri från sina synder på Tulludden. Men det var Hangö Lax och i slutändan vi som betalade. Vi kräver att staden förklarar varför det är rättvist med tanke på att ingen ännu kunnat bevisa vad vi någonsin gjorde fel.
Nu är det bara att lägga korten på bordet.
Leif och Alma Lindholm
Hangö