Vårddirektiven finns i grundlagen

Vård I över tio år har läkaren Erik Hagman tidvis avfyrat spydiska och grundlösa utfall mot min person i VN. Han har uppvisat sitt behov av personpolemik som är viktigare för honom än sak och substans. Hagmans förfaringssätt i offentlig debatt ser jag som bristande läkaretik då han förvränger både vad jag skriver och de fakta jag hänvisar till. Hans elakheter är jag van vid, men denna gång fäster jag mig speciellt vid att han inte känner till vad nationella vårddirektiv betyder och ber mig förklara vad jag menar. En sådan fråga av en legitimerad läkare i den offentliga sektorns vårdtjänst! Jag blir helt förstummad.
Hagman är så ivrig i sin personjakt på mig att han helt förbiser den dokumentation jag hänvisade till. Mina uttalanden utgick främst från vad lagövervakande myndigheter dokumenterat över vårdbristerna i Raseborg. Från regionförvaltningsverket (RFV) har jag studerat några hundra sidor där bristerna inom vården i Raseborg genomgås och behandlas. Både VN och Yle Västnyland har flera gånger tagit upp RFV:s anmärkningar och uppmaningar både i ledare och reportageform och i radioreferat och intervjuer. Hagman förefaller att sakna intresse för aktuella vårdhändelser som beskrivs i medierna.
Då det gäller nationella vårddirektiv, som Hagman förundrar sig över, finns de beskrivna i grundlagen, i sjukvårdslagen, i förordningar och stadganden. De finns även i en mångfald sammanfattningar av Social- och hälsovårdsministeriet, av Valvira och RFV. RFV har i sina beslut om Raseborg hänvisat till ett fyrtiotal lagar och till olika direktiv. Därtill har riksdagen genom avtal förbundit sig att Finland följer vårddirektiv och konventioner för dem på internationell nivå. Som exempel från ministerienivå gav det i uppdrag åt professorn i geriatri Sirkka-Liisa Kivelä att utreda medicineringen inom institutionsvården av äldre och långvårdspatienter varvid skrämmande brister och missbruk framkom. Utgående från det utfärdade ministeriet direktiv gällande den sektorn.
I Raseborg har man bland annat konstaterat att mediciner mot schizofreni har getts åt många äldre patienter utan diagnos och utan specialistläkares undersökning och ordination. Det har gällt bland annat medicinen Risperdal som allmänläkare gett men som då problemet uppdagades togs bort av flera patienter på behöriga specialistläkares inrådan. Många andra detaljexempel beskrivs i myndighetsutredningar. Patientoffren är många.
Länsstyrelsen och RFV har även hänvisat till att Raseborg har försummat direktiven för strokevården i flera avseenden. Jag hänvisade även till vad läkare som jobbat på hälsostationerna i Raseborg iakttagit för brister i patientvården. Hagman har helt missat de långvariga uppseendeväckande recepttrasslen som en apotekare i Karis slog larm om gällande hälsostationen och som myndigheterna tog i. Medicinnamnen skrevs fel, indikationer saknades, texterna var vilseledande och doseringarna felaktiga och patientsäkerheten var hotad.
Hagman skriver att patienterna i dag har tillgång till sjukberättelserna på elektronisk väg och därför behöver de inte skickas ut. Hagman gör sig till bättre juridisk expert än riksdagens justitieombudsman. Hälften av pensionärerna saknar dator och jag skrev vad lagen stadgar. Själv är jag glad att jag i vården aldrig råkat ut för en läkare med sådan arrogans som Hagman tydligt profilerat i offentlig debatt.
Bo Holmberg
Karis