Hot mot liv och hälsa att korrekt vårdkoncept saknas

Raseborg Det är få som vill beskriva vården av sig själv i pressen. Därför är det bra att Klara Qvarnström gjorde det om sin vård (VN 16.10). Det är mycket som brister då det gäller vårdstrukturen i Raseborgs stad och vilket vårdkoncept som följs eftersom ingen känner till det då grundtrygghetsnämnden inte sammanfattat det som hör till dess uppgifter.
Däremot har RFV, regionförvaltningsverket, gett flera anmärkningar och uppmaningar om bristerna i vården i Raseborg och betonat att de strider mot nationella direktiv och laga krav. En vanlig brist har varit att patienten inte fått någon vårdplan och inte har fått vetskap om sina diagnoser och uppföljningen av dem. Och vad värre är att man har ordinerat mediciner utan att beskriva på vilken diagnos de ges och uppgifterna saknas ofta i recepten.
Från stadens hälsostationer sänder man inte heller epikriserna åt patienten trots att bland annat riksdagens justitieombudsman gett beslut om att varje patient skall ges epikris utan begäran. Patienten kan dock tillfrågas om hon nöjer sig med elektronisk epikris. Stadens patientombudsman har inte heller brytt sig om att bevaka patienternas rättigheter i denna sak. VNS följer gällande föreskrifter och sänder patienterna epikriser.
Finland har även ingått internationella avtal enligt vilka patienten har rätt till diagnos och att recept skall baseras på gjord diagnos. WHO fördömer i sina direktiv att mediciner ordineras utan diagnos, detta kan ske enbart i undantagsfall och i nödsituationer.
Inom institutionsvården i Raseborg har både Stakes, numera Institutet för hälsa och välfärd, och RFV konstaterat att mediciner ges patienter utan diagnos och därtill mycket starka mediciner och att mediciner blandas ihop som inte får kombineras. Därtill finns det datorprogram för läkare som kan se vilka mediciner som inte passar ihop.
Nyligen fördes en nätdebatt på svenska.yle.fi om vården i Raseborg och en tidigare hyrläkare konstaterade att nationella vårddirektiv inte följs på hälsostationerna och att prekära brister är rådande. Andra hyrläkare har konstaterat att uppgifterna om patienterna är bristfälliga och att läkare saknat tid att göra nödvändiga anteckningar och att det därför är svårt att få en överblick över speciellt multisjuka patienters helhetssituation och att deras uppföljningsvård är försummad. Man har inte heller följt de uppmaningar som specialistvården gett och remisser har försummats.
Det som Qvarnström beskriver är ett talande exempel på avsaknad av patientansvar, avsaknad av nationella direktiv, avsaknad av undersökningar och diagnos och därtill åldersdiskriminering och utebliven läkaretik. Därtill att läkare gissar sig till diagnoser utan vare sig undersökning eller behöriga prov eller röntgen. Man undrar om man inte alls går igenom ens de mest grundläggande medicinska koncepten då sådana läkare blivit anställda som missköter sina uppgifter.
På grund av sina bröstsmärtor har Qvarnström nu fått nitrospray (Dinit) av en vän trots att receptbelagda mediciner inte får ges vidare till någon, men bättre än att drabbas av infarkt då ansvarslösa läkare tydligt utsatt patienten för sjukdomsfara då klara indikationer totalt nonchalerats. Även det förundrade sig en hyrläkare över som jag talade med att flera patienter talat om långvariga bröstsmärtor som inte blivit utredda och att sådana försummelser naturligtvis inte kan accepteras. En man berättade att han besökte en hälsostation och klagade på bröstsmärtor och erbjöds tid om en vecka men gick genast till en privat läkarstation och fick remiss och på Mejlans hann man rädda hans liv.
VN har beskrivit motsvarande fall i reportageform. Avsaknaden av ett korrekt vårdkoncept i Raseborg utgör ett hot mot kommuninvånarnas liv och hälsa.
Bo Holmberg
Karis