Skyddskrav inte baserat på forskning

Skog ”Forskningen visar att ungefär 17 procent av skogsarealen borde vara skyddad för att mångfalden inte ska äventyras”, skriver Peter Buchert i artikeln ”Bioekonomin slår hårt mot mångfald” (HBL 8.9). Beklagligt nog är det här inte sant.

Vi har inte forskningsresultat som kan berätta vilken skyddsandel är tillräcklig för att trygga en biologisk mångfald i skogar eller generellt i ekosystemen. Egentligen är sådana resultat omöjliga även i princip.

Ursprunget för siffran 17 procent finns möjligen i de så kallade Nagoya-avtalen för biologisk mångfald, men de är resultatet av en politisk kompromiss. Procentandelen som nämns i avtalen är enbart en rekommendation. Till exempel Miljöministeriet har sagt att Nagoya-avtalen inte kräver mera skydd för Finlands skogar.

Miljöorganisationerna har tidigare krävt en skyddsandel på tio procent för enskilda ekosystemen. Men om man har nått eller överstigit andelen har man inte krävt mer. För några år sedan var inte ens en skyddsandel på 40 procent i övre Lappland tillräcklig för organisationerna.

Beträffande skogsskyddsandelen av produktiv och marginellt produktiva skogar är vi nära tio procent i Finland. Det är därför miljöorganisationerna söker efter nya argument för ökade skyddskrav. Nagoya-avtalet är ett gott instrument för dessa krav.

Men grunden för finländskt skogsbiodiversitetsarbete är inte i skogsskydd utan i naturvård av ekonomiskogar och framför allt i skogscertifiering. Certifieringen definierar i praktiken skogsbrukets nivå i Finland på grund av dess omfattning som är mer än 95 procent av ekonomiskogarna.

Den mest betydande orsaken för att den biologiska mångfaldens tillstånd i skogarna är bättre än i andra ekosystem är naturvårdsträden som lämnas kvar i samband med avverkning. Syftet med att lämna kvar naturvårdsträd är att de ökar volymen av förmultnade träd i skogarna.

Hannes Mäntyranta

Kommunikationsplanerare
Finska forstföreningen

Svar Det är på sin plats med en precisering. Hannes Mäntyranta har rätt i att målet på 17 procent bottnar i Nagoyaprotokollet, som är en politisk kompromiss. Sant är också att ingen vet exakt vilken andel av ekosystemen som borde skyddas för att bevara den biologiska mångfalden.

Den meriterade professorn i zoologi Ilkka Hanski har uppskattat att 17 procent bör vara i rätt storleksklass. Som Mäntyranta påpekar ligger Finland under 10 procent. Att stora delar av Lapplands skogar är skyddade hjälper inte mångfalden i södra Finland där skyddsandelen är marginell. För övrigt håller jag helt med om att den finländska skogens välbefinnande beror mer på naturvården och skogsbruket i ekonomiskogarna än på skyddsandelen.

Peter Buchert

Reporter, HBL