Brott mot mänskligheten?

Grundtrygghetsnämndens i Raseborg beslut, från juni 2013, om flyttningen av de 16 dementa åldringarna på Folkhälsans demensenheter, Blomsterhemmet och Seniora i Ekenäs till Attendo Medone och Villa Stella, har under hösten naturligt nog råkat i skuggan av de gigantiska stormarketplanerna vid hamnområdet i Ekenäs. Därför utgjorde redaktör Mikaela Soncks inslag i radio Vega, den 18 november, en nödvändig väckare, om än en obehaglig påminnelse om att den upprivande tömningen av Blomsterhemmet och Seniora närmar sig i och med årsskiftet.
Raseborgs stad vill nödvändigtvis att marknadsdomstolen så fort som möjligt låter staden få verkställa beslutet, antagligen med tanke på att kunna planera för all övrig nedskärning inom äldreomsorgen. Folkhälsans inlämnade besvär till marknadsdomstolen om ”huruvida allt gått rätt till” måste snart komma till avgörande. Av erfarenheterna vet vi att lagen ofta tolkas olika i olika rättsinstanser och att allting är möjligt. Vi har lärt oss att ekonomiska behov numera ställs framom den gamla människans vårdbehov och att detta sällan är vare sig etiskt eller moraliskt försvarbart.
Vi vet att initiativet till ifrågavarande upphandlingsbeslut kom från stadens revisorer. Vi vet också att den nya äldreomsorgslagen trädde i kraft den första juli 2013, och att grundtrygghetsnämnden, på grund av tidsnöden, måste köra igenom beslutet med racerfart och med släckta lyktor. Men varför? Jo, i den nya lagen, paragraf 14 står det bland annat: ”... att kommunen ska säkerställa att långvarig vård av en äldre person är bestående (dvs. vårdformen eller vårdplatsen), om det inte är befogat att ändra på dem för att personen själv önskar det..." Detta kallas för direktupphandling, alltså utan konkurrensutsättning.
Den äldre personen ska med andra ord kunna leva där utan rädsla för att förlora den bekanta livsmiljön på grund av flyttning. I förtydligandet till lagen sägs det att ”flyttning till ny livsmiljö är en särskild utmaning för minnessjuka personer”. Därav brådskan; den nya lagen tillåter alltså inte en dylik flyttning.
Detta beslut var det mest osmakliga som beslutsfattarna har fattat efter nedläggningen av Fridebo och Villa Rosa! Jag påstår att initiativtagarna till beslutet inte bara körde över mänskligt beteende utan i farten missade (?) en viktig paragraf i den långt mera bekanta lagen om offentlig upphandling (348/2007).
Jag citerar ett stycke i paragraf 67: ”vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster kan direktupphandling användas också i enskilda fall, om ordnande av anbudsförfarande, användning av förhandlings- förfarande eller byte av tjänsteleverantör skulle vara uppenbart oskäligt eller särskilt oändamålsenligt med hänsyn till tryggandet av ett för kunden betydande vård- eller klientförhållande.”
Direktupphandling har med andra ord varit möjlig sedan år 2007. Det står var och en fritt att tolka huruvida den ödesdigra upphandlingen hade kunnat undvikas eller inte. För mig framstår varje flytt av gamla dementa människor, mot deras vilja, som ett brott mot mänskligheten. Jag hoppas att marknadsdomstolen ger Folkhälsan rätt.
Lili-Ann Junell-Kousa