Fartdåre, vänligen stig fram!

De senaste månaderna har jag levt oskyldigt anklagad för brott i trafiken. Jag står brottsanmäld för att polisen har sett en liknande motorcykel som min framföras vårdslöst fredag kväll den 10 maj vid 21-tiden längs riksväg 25 vid Åsenbyrakan mot Ekenäs. I väntan på rättegång får jag gå, cykla och åka buss till jobbet, i vilket jag skulle behöva mitt körkort. Jag skriver nu för att rättvisan ska komma fram och för att berätta att vi lever i ett land där man kan bli åtalad helt grundlöst.
Den första chocken kom strax efter att polispatrullen svängde upp på gården hos en vän i Karis där jag parkerat min motorcykel. Jag trodde inte mina öron då de beskyllde mig för att ha kört helt galet på en sträcka jag inte ens kört den dagen, under en tidpunkt då jag var på gymmet i Bäljars och hälsade på en kompis. Detta har jag vittnen till. Ingen av poliserna i de två patruller som kom till platsen kunde säga att de sett min motorcykel för de hade inte uppfattat vad det stod på registerbrickan. Och ingen kunde säga att de sett mig köra, endast en liknande motorcykel och en förare med en liknande hjälm som min.
En ung polis från orten i min ålder, som jag känner flyktigt, tycker tydligen inte om mig och intygade för sina kollegor att jag är personen de söker. Poliserna sade att de följt spår som ledde till gården i fråga. Under förhören fick jag veta att enda bildbeviset de hade var en tio meter lång bromssträcka, eller märken av snabb acceleration, en god bit därifrån.
Redan i detta skede blev jag kränkt, ledsen och förbannad. Men i och med mitt alibi kände jag mig trygg inombords. Andra chocken kom då advokaten sade att jag inte har en chans att vinna i rätten trots att jag har vittnen; att domstolen ändå tror mer på poliserna som sett en liknande motorcykel än på de människor som sett mig. En annan advokat jag rådgjorde med gav mig samma besked. Och de har rått mig att säga att jag är skyldig så att jag skall få ett lindrigare straff.
Men jag hoppas de har fel och jag tänker inte ljuga i rätten, jag tänker säga sanningen och be in vittnen till domstolen. Jag vill också ha upprättelse för allt besvär polisen har gett mig, bara för att jag råkat ha haft min motorcykel parkerad på en gård då de sökte efter en fartdåre.
Det finns ändå en smidig utväg i detta tragiska fall som skadar ens tro på rättsväsendet och polismyndigheterna. Både jag, min flickvän och en arbetskamrat har vid ett par tillfällen nämligen faktiskt sett en liknande motorcykel som min köra i Karis och Ekenäs, av en förare med samma färgs hjälm och liknande rock. Det har hänt att vänner berättat att de sett mig ett par gånger då jag kunnat berätta att de faktiskt sett någon annan.
Svaret på frågan vem denna någon annan är kan kanske lösa mitt problem. Om du som faktiskt körde på tok för hårt den 10 maj vid 21-tiden träder fram och tar ditt ansvar, så kan jag en gång för alla bli rentvådd. Eller om någon har mött/blivit omkörd av fartdåren på riksväg 25 i Karis, kanske redan i Malmkullatrakten, den dagen och vid den tidpunkten, snälla, kontakta genast polisen så jag kan bli rentvådd och köra till jobbet igen och inte behöver stiga upp klockan fem om morgnarna.
Med hopp om att sanningen skall komma fram.
Mufid Azad
Raseborg