Vårdens framtidsvisioner

Professor Karl von Smitten beskrev i VN för en tid sedan hur stora omvälvningar vår region står inför inom vårdsektorn. Han sade tidigare i radion att regeringen kokat ihop en verklig soppa av vårdreformen. Det är en helt korrekt diagnostisering av honom.
De nuvarande tjugo sjukvårdsdistrikten fungerar rätt väl och det största problemet är kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Den faktorn har man dock ägnat liten uppmärksamhet inom utredningen av de planerade förändringarna med social- och hälsovårdsområden som skall ersätta de nuvarande distrikten. Partierna har även klena ståndpunkter och brist på insikt i hur vårdförvaltningen borde uppbyggas. HNS-distriktet borde bibehållas och ett förvaltningsområde borde byggas upp kring det.
Nu ser det dock ut som om regeringen vill splittra detta område och att det maktfulla metropolområdet i huvudstadsregionen skall ha sitt eget vårdområde. Det innebär att Västnyland och Östnyland åsidosätts och de skall ha Lojo och Borgå som sina förvaltningscentra med Lojo och Borgå sjukhus som centralsjukhus.
Den mer komplicerade vården kommer sedan att uppköpas från HUCS. VNS blir en sidofilial till Lojo sjukhus och kommer främst att fungera som ett öppenvårdscentrum med dagspolikliniker för flera olika grenspecialiteter. Avdelningsvården kommer att begränsas till inremedicinska sjukdomar och under dagstid kommer dialysvården och dagkirurgi att fungera.
Å andra sidan bör man dock notera att sydspetsens politiker inte har uppgett att de vore villiga att anvisa mera budgetmedel för en mer omfattande verksamhet. De har under många år underbudgeterat specialistvårdens behov på VNS i sin nuvarande omfattning.
Vd Aki Lindén har uppgett att HNS har tagit över sig en del av denna underbudgetering, men att det inte längre kommer att vara möjligt. Sydspetsens kommuner får den servicenivå på VNS som de är villiga att betala för. Det är det krassa realläget.
von Smitten gick även in på att Lojo kommer att bli värdkommun för primärnivån inom social- och hälsovården. Visavi detta har dock Raseborgs stad möjlighet att sköta den på egen hand då minimikravet är 20 000 invånare. Däremot kan Hangö stad välja mellan att ansluta den sektorn direkt till Lojo eller att välja Raseborg.
Hangö har tydligt markerat att staden vill ha större muskler bakom vårdproduktionen och då lutar det åt Lojo. Ingå har inte varit lika entydig om kommunen vill höra helt under Lojo eller om man vill spjälka upp produktionen dels för specialistvårdens del med Lojo och för primärvårdens del med Raseborg. I alla fall kan Hangö och Ingå inte fortsätta på egen hand inom social- och vårdsektorn.
Om vårdförvaltningen skulle byggas upp på ett mer flexibelt sätt borde Raseborg, Hangö och Ingå kunna välja mellan att samarbeta med Lojo eller med Esbo och Jorv. För min del tror jag att den svenska servicenivån skulle fungera bättre på Jorv än på Lojo sjukhus.
Men det förefaller som om metropolområdet kommer att begränsas till huvudstadsregionen och att mindre kommuner i Nyland inte skall få söka samarbete med det. Därför arbetar Vichtis febrilt för att rymmas med i metropolområdet.
Det förvånar att de stora partierna SFP och SDP inom de västliga kustkommunerna inte satsat mer energi på att försöka öka alternativen inom den nya social- och vårdreformen. Då tåget lämnat plattformen är det för sent att hinna hoppa på.
Bo Holmberg