Utmaningar i Raseborg kräver långsiktiga beslut

Bokslutet från 2012 är ingen trevlig läsning. En ökning av det kumulativa underskottet på 7,5 miljoner euro gör att vi nu har ett totalt underskott på 25 miljoner euro. Detta i samband med en låg förväntad tillväxt och en lånebörda på ca 100 miljoner euro sätter oss i en minst sagt besvärlig sits. Vi är helt enkelt tvungna att ordentligt gå över utgifterna.
Kommunernas överlägset största kostnader finns som bekant inom grundtryggheten och bildningen. Tillsammans står dessa två för dryga tre fjärdedelar av Raseborgs utgifter. Det betyder också att det inom dessa sektorer kan finnas stora inbesparingsmöjligheter.
Problemet är att just dessa två sektorer kan anses vara de mest känsliga, både emotionellt sett och ur ett framtidsperspektiv. Sparar vi en euro på sjukvården i dag, kan den kosta oss fem om 10 år o.s.v. En kraftigt nedbantad undervisning är såklart inte heller någon bra lösning på sikt.
Inom bildningen har vi dock ett stort problem med de minskande årskullarna som leder till ojämnt stora grupper. Små grupper på 13-14 elever ger höga kostnader per elev. Här kommer vi att tvingas se över skolnätet och försöka minska på svinnet så mycket som möjligt, för att kunna skapa optimala undervisningsgrupper. På det sättet kan vi få ner priset per elev utan att pruta på undervisningens kvalitet.
Den ekonomiska utmaningen är den samma i Raseborg som den är för Finland och en stor del av västvärlden: vi har levt över våra tillgångar och byggt upp ett välfärdssamhälle vi inte har råd med. Den privata sektorn har inte råd att upprätthålla den offentliga sektor vi byggt upp. Vi borde därför inom kommunen oftare utgå från den lagstadgade miniminivån på servicen, och därifrån se vad vi har råd att erbjuda utöver det.
Det låter hårt, men jag anser att utgångsläget borde vara att inkomsterna skall täcka driftskostnaderna och avskrivningarna. Att erbjuda en service med pengar lånade av framtida generationer är jag bestämt emot.
En sund ekonomisk bas är en grundförutsättning för att allt annat skall fungera. När allt kretsar kring ekonomi och försök att hitta inbesparingsmöjligheter, går vi inom t.ex. bildningen miste om mycket tid för att jobba med konstruktivt arbete för att förbättra undervisningen. Det vore därför mycket viktigt att vi kunde ta de svåra ekonomiska besluten som krävs och göra upp en mera långsiktig strategi, i stället för att gå över allt med osthyveln. Detta är den enskilt största utmaningen för Raseborg.
Filip Björklöf
Bildningsnämndens ordförande
SFP