Lovvärd programförklaring av Pro Artibus

Sabina Westerholm kommer i VN 20.3 med en programförklaring. Balanserad och till synes saklig. Det är bra. Så kan man göra PR för PA. Detta är ju lovvärt. Allt detta vet den stora allmänheten ju inte.
Men! Den stora frågan, tiotuseneuros fråga, är vad som sker inom dessa välskapade ramar. Vad köper man för konst? Vad visar man för konst? På hurudan konst sätter man tyngdpunkten?
Jag vill påstå att man på senare år satt tyngdpunkten på det man allmänt börjat kalla konceptuell konst. Och i hög grad en dylik med feministiska förtecken.
I den nya kuratorn Tiihinens intervju i VN lyste, för dem som vill se annat, en smula hopp då han också nämnde traditionell konst. Vi får hoppas att detta infrias och att det inte stannar som en engångsföreteelse, vid Runebergs pågående utställning i Ekenäs.
SW pratar sedan om Dolven och Bohlin. Vore det inte på tiden att medge att sånt här är flopp och lurendrejeri. Inte blir Lichtenstein eller Warhol bättre konst hur man än avbildat t.ex. konservburkar eller mulliga Marilyn Monroe. Det är endast priset som blir bättre. Men detta sker inte tack vare konstnärliga kvaliteter utan tack vare snikna penningplacerare.
Sedan nämner SW det pedagogiska. Barn och konst. Jaja! Det ska böjas i tid det som krokot ska bli. Här ligger den stora faran. Nu går alla ungar och ser på detta konceptuella dravel och tror att så här ska det vara. Sen går de till konstakademin och blir lärda av lärare med samma inriktning. Följden blir att vi i fortsättningen bara ser klockor, vedhögar o.a. skräp. Så här gjorde man också i Sovjet. Hjärntvättning kallas det.
Med en sådan konstutveckling kommer PA att hamna i en situation där man ser sig tvungen att försvara en konst man inte själv mera tror på. Frågan är om man inte redan är där. Går vi till det rent lokala planet vore det dags att erkänna att HS-klockan var ett stort misstag. Här kan man inte beskylla endast PA. Schjerfbecksällskapet i Ekenäs, Raseborgs stad och den jury som tillsattes har lika stor del i fiaskot.
Man får hoppas att PA i högre grad försöker leva upp till de målsättningar de lagt upp och börjar stöda den finlandsvenska konsten i enlighet med dess olika nyanser.
Bo Wessman