Studentmiddagen blev en katastrof

Denna sommar var det årgång 93:s tur att bli studenter, och traditionsenligt så skulle studentmiddagen hållas på Knipan i Ekenäs. Men eftersom vi hade hört väldigt mycket kritik om restaurangen denna säsong så var vi förberedda på det värsta. Vi tog därför initiativ och erbjöd oss att hjälpa till i planeringen, i början gick samarbetet lite trögt men sedan verkade det faktiskt som om bitarna föll på plats. Nöjda och glada marscherade vi in på Knipan med mössan på huvudet, men till vår förskräckelse gick inte kvällen som planerat.
När vi kom in blev vi bjudna på en välkomstdrink, eller ska vi säga ett halvt glas billig skumpa. Förrätten skulle vara en laxsallad, men laxen hade förvandlats till en seg mozzarellabit. I övrigt såg salladen billig ut med sina omogna tomater och beska salladsblad – inget vi skulle bjuda våra gäster på. För att göra det hela festligare hade vi bett om bordsservering, som vi fick betala extra för.
Varmrätten var nötyttrefilé med en gräddpepparsås, gräddpotatis och grönsaker, låter mumsigt eller hur?
Den finns på burk i butiken och heter Saarioinen. Detta var en stor chock för oss, efter att ha betalat 38 euro för mat som var skrämmande lik mikromat. Köttet var segt och smakade endast peppar av såsen, potatisen var en blandning av hårda potatiskuber och mos och grönsakerna var antingen alldeles överkokta eller råa.
Vi blev lovade maräng som restaurangen själv skulle laga. På bilden syns resultatet. Vissa hade rabarber, andra det mörka konstiga som syns på bilden. Var blev grädden, jordgubbarna och marängen? För råvispad äggvita är inte maräng!
Förutom den, ordagrant, hemska maten så fungerade inte heller servicen speciellt bra. Att salladen står färdigt på bordet då man kommer, är inte hur en fin restaurang ska fungera. Speciellt inte om man tar höga priser. Besticken och glasen var för övrigt inte polerade, det fanns en massa fuktmärken och dylikt på dem.
Servitriserna och servitörerna var verkligen inte professionella eftersom de flesta bara kunde ta två tallrikar åt gången, både då det gällde att föra ut mat och att plocka bort den.
Då vi ställde dem mot väggen och klagade på den dåliga maten och var besvikna över att de inte hade brytt sig om det som vi tillsammans hade kommit överens om, så fick vi en vinflaska per bord. Ett stort men, var dock att det inte fanns några glas att hälla detta vin i, så människor fick tömma sina skumvinsglas eller dylikt för att kunna dricka sitt vin.
Krögaren verkade inte heller ha en positiv attityd till sina kunder i allmänhet och var alltid viktig med att lyfta fram hur bra allting är då man gör det på hans vis. Vilket det då visade sig att inte vara. När vi på allvar försökte förklara för honom att vi ungdomar är lika viktiga kunder som alla andra och att vi inte ska särbehandlas på något sätt, så såg han bara likgiltig ut.
Och i slutändan fick vi ju reda på att han faktiskt inte brydde sig om vad vi försökte säga, det visade han klart och tydligt då en av studenterna frågade vad det hade blivit av marängkakan. Till svar fick de ett frågande "marängkaka?" och så vände han ryggen till.
Det som gör många av oss arga, är att se hur någon med sin likgiltighet förstör en fin, historisk och för staden viktig restaurang.
Man kan säga att Knipan är ett kännetecken för Ekenäs och att staden nu marknadsför något som tvärtom borde vara någonting att skämmas över.
Vi önskar att människor tar till sig detta, vare sig det är Knipan, staden eller i allmänhet medborgarna i Raseborg.

Fredrika Gustafsson
Victoria Grönroos
Nathalie Saari
för studenterna vid Ekenäs Gymnasium 2012