Nostalgi på parketten i Hangö
Tempot hade bedarrat, konditionen var kanske inte på topp på alla fronter och visst märktes det ibland att handbollstekniken kräver regelbunden träning.
Men samtidigt fanns det också både spelglädje, kunnande och vinnarinstinkt vid helgens handbollsparty för 50-plussare i Hangö.
Och visst kändes det litet som om tiden stått stilla när Jan Rönnberg fintade sig genom HIFK-försvaret och avslutade med ett retfullt enkelt skott i mål. Blicken var dessutom precis densamma som någon gång på 1980-talet. Och när Rönnberg sedan ännu blir punktmarkerad är det verkligen så som det alltid har varit.
Och visst kändes det som om Peter Kihlstedt och Petri Väyrynen med den äran fortsättningsvis kunde gå in och göra något byte i ett FM-ligaförsvar om det behövdes och lika säkert kunde Tommi Jalkanen och Petri Perttunen ställa sig i var sitt FM-ligamål. Åtminstone för en stund. Med rutin och spelförståelse kommer man överraskande långt.
Det här kommer dock knappast att ske och det är väl ingen större överraskning. Handboll är en krävande och tuff sport som ställer stora krav på fysiken, och någonstans kommer trots allt alltid en vägg emot – oberoende av hur skicklig man en gång var.
Men redan att få chansen att tänka i dylika banor och minnas matcher och möten från förr – det kan ingen ta ifrån vare sig spelare eller publik. Och det är väl delvis därför lördagens oldboysturnering på parketten i Hangö idrottshall gav så mycket som den gjorde.
Idrott är inte bara sluttider, placeringar och mål. Den är också en ständig jämförelse med forna tider.
Nostalgifaktorn finns alltid närvarande och det känns bra att veta.